Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*7-
Den som i den goda staden Stockholm någon ruskig
eller vacker dag för ett par år sedan såg arbetshjonet n:o
57, med öknamnet “Tuppen“, klampa af ned för södra
backarna, med sopqvasten på axeln och den röda näsan
brinnande som en fyrbåk mellan de glasartade ögonen, kunde
väl aldrig föreställa sig att detta var samme man, som
några årtionden förut, vacker och elegant presenterade sig
för en fransk bonne i pensionen Duchatel i Geneve, och
anhöll om att få tala vid fröken Klara Klause, från hvars
familj i Hamburg han medförde underrättelse.
Den franska damen läspade sitt: “avec plaisir
mon-sieur“, sedan hon först kastat en mönstrande och belåten
blick på den unge mannen; bad honom artigt sitta ned och
återkom efter en stund med sin Hamburgska pensionär,
den sjuttonåriga Klara, som i sanning var för en
pensions-förestånderska något att visa för verlden.
. Hon var en fin och smidig, ståtlig brunett med eldiga
mörka ögon, något på en gång tillbakadraget och
befallande i sitt sätt, och utrustad med en växt som sjelfva Juno
hade kunnat nöja sig med, så himlens drottning hon än
var. Hennes drag voro långt ifrån antikt regelbundna,
tvertom voro de mer pikanta, än egentligt sköna; men
ensemblen var förtjusande och uttrycket i hennes ögon,
som vexlade emellan sprittande glädje och djup melankoli,
stilla tankfullhet och tillbakavisande stolthet, allt detta
mildradt af ett vemod som moderns död och förhållandena
i fadernehuset väl kunde berättiga, gjorde henne till en
i hög grad ovanlig företeelse
HQn emottog vänligt och gladt Edvin, hvars förtjusta
blickar framkallade en lätt rodnad på hennes kinder, och
sedan hon fått höra att han var svensk och att hans
föräldrar voro med i Geneve, tycktes hon blifva mindre
fåordig än i början af deras samtal. Då han slutligen
framförde moderns anhållan om att hon måtte göra dem ett
besök, samtyckte hon dertill med stilsam artighet, sedan
hon förut underrättat sig om tillståndet i hemmet, och huru
länge Edvin varit der. Han yttrade sig i den saken
mycket försigtigt, och sade endast att han beklagade att husets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>