- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
27

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig för tre gånger minst, innan hon låte honom gifta sig
med en utländska, som bara skulle ställa till oreda i huset“.

Men fast känslorna på detta sätt blefvo litet blandade
mot slutet, var likväl festen en af de mest lysande, och
det talades länge om vid Skeppsbron när unga Edvin Hoff
blef bolagsman i firman.

©.

Det blef na mycket långa öfverläggningar i det
Hoffska huset om med hvem Edvin skulle gifta sig, för
att bäst kunna göra ett parti som vore riktigt passande.
Generalkonsuln sjelf lutade icke obetydligt åt det Holmska
hållet, ty fastän yngsta dottern ännu inte var mer än
fjorton år, så fans det en adertonårig dotter också i den store
industriidkarens hem, och denna skulle han icke ogerna
velat helsa som sin sonhustru. Fru generalkonsulinnan
åter hade helt och hållet öfvergått på sonens sida, och
hvarken ville eller kunde tänka sig någon annan sonhustru
än Klara Klause, som Edvin, med en för hans lättsinniga
karaktär ovanlig envishet, fortfarande höll fast vid. Han
var i sin blinda egenkärlek alldeles fullkomligt öfvertygad
om att han i Geneve gjort ett outplånligt intryck på den
unga Hamburgskan, och när han vid hemresan for igenom
Hamburg och af hennes bror hörde att hon fortfarande
var fri och att hon envist afvisade alla giftermålsanbud,
räknade han naturligtvis ut att det var för hans skull
som hon ville förblifva ogift. % Både han och modern
bestormade nu oupphörligt generalkonsuln med föreställningar
om att detta var det enda parti som passade honom, och
som vanligt i dylika fall böljade gamle Hoff med att
väsnas och säga nej, och slutade med att det fick bli som
hustrun och sonen ville. I följd häraf skref han en vacker
dag ett affarsbref af prima sort till sin vän Klause i
Hamburg, underrättade honom att sonen, för närvarande
a costi, hade mycket fallenhet för att ingå bolag med
hans dotter, och om affären konvenerade Klause, så kunde
Hoff junior om ett par veckor inträffa på platsen för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free