- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
39

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skallige mans skrynkliga hand, och ett ljust och gladt leende
flög öfver det fårade anletet, som ännu bar tydliga spår
efter en försvunnen fägring.

12.

“Nå välkomna nu, kära harn!“ ropade generalkonsuln
efter en god stund, sedan ångbåten, förd af den försigtige
gubben Nylén, väl hunnit blifva förtöjd vid kajen och
landgången kommit ut, i det han med för honom ovanlig
brådska kom uppskyndande på akterdäcket och omfamnade sin
sonhustru, på hvars rodnande kind han tryckte en dugtig
smällkyss, hvarpå han muntert skakade hand med sonen;
“hjertligt välkomna! Det var tusan hvad ni flackat omkring
både länge och väl! Nånå, man reser inte bröllopsfärd alla
dagar, så jag säger ingenting om’et, men Edvin börjar
be-höfvas hemma på kontoret! Nå, hur låter meningen ute
för jern och trä? Ska’ helsa från gumman min! ligger hemma
och har migrän, som hon påstår, fast jag bara tror att det
är för att hon är så rasande fet, och inte vill låta bli sin
engelska porter. Hur mår Klause & C:i? Ha ha ha! bra,
hoppas jag! Böijar på att ramla i Brasilien och på Havana;
men det gör väl ingenting för så solidt kolonialhus? Skynda
er nu... ångbåten har dröjt, och vi ha’ en liten middag
hemma, för att fira er ankomst!“

“Min bästa svärfar!“ sade Klara, i det ett litet drag
af otålighet röjde sig i hennes ansigte, “ni är mycket god,
men jag måste ovilkorligen först upp till oss för att göra
toalett, och ..

“Nå ja, det måtte du väl hinna, kära barn!“ svarade
generalkonsuln fryntligt, “vi bo ju i samma hus, och
middagen är klockan 4, hon är nu half, så det går nog för
sig! Hvar har ni kappsäckarna? Jaså der? Vänta så skall
jag säga ett ord åt tulluppsyningsmannen derborta.“

Och medan generalkonsuln gick att säga de der orden
åt en tjock och rödbrusig tullkarl, som hade kommit
ombord för att se till “att smugglingen gick lagligt till“, som
en viss tullförvaltare yttrade sig, lutade sig Klara intill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free