Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh, det var ett sådant der samhällets afskum, som
kallas Dill8trömare!“ svarade Edvin med föraktligt krökt
läpp i det han vårdslöst lutade sig tillbaka i den eleganta
landån, och medan kasken smälde med piskan och i rask
fart tillryggalade den lilla biten till generalkonsulns port,
försökte denne att för sin sonhustru skrattande förklara det
namn som sonen uttalat, föga drömmande om i denna stund
att några år derefter skulle den nu så ståtlige sonen
iklädas samma uniform. När sedan helsningarna mellan mor,
son och sonhustru voro gjorda, och den fina middagen
började, var Edvin sjelf den förste att, sedan han druckit några
glas vin, skämta öfver sitt första möte på hemmets jord.
“Det betyder!“ sade en af faderns gäster, en af de
mest anlitade penningmäklarne på den tidens Stockholms
börs, “det betyder att du kommer att bli en stor
kommunalman med tiden, min kära Edvin! Och när du blir det, så
håll sjelf i qvasten med säker hand och drag till utan
förbarmande, ty här är mycket som behöfver sopas rent i
vår kära stad.“
Man fann mäklarens apropos ganska lyckadt och der
druckos vid middagen en mängd skålar för den blifvande
kommunalmannen och för hans dugtiga qvast.
Det rika köpmanshusets unga uniformerade gäster,
de högättade grefvarne och baronerna svärmade omkring
den unga frun, som fjärilar kring ett ljus, och Edvin
såg med ett sjelfbelåtet leende huru hvar och en af dem
afundades hans lycka att ega en sådan skatt af skönhet
och ungdom.
Yid kaffet och punschen fick han höra den ena
komplimangen efter den andra öfver sin smak att utse åt sig
en så behaglig hustru, öch till gengäld bjöd han dem alla
välkomna i sitt hus när och huru ofta de ville, för att de
- riktigt skulle kunna se huru lycklig han var.
*‘Det blir i alla fall omöjligt i längden att bara kunna
sitta ensam och kuttra med sin hustru, hur söt hon än må
vara,“ sade han helt förtroligt till den unge grefven som
vi känna från en föregående middag i det Hoffska huset,
“derför ska’ ni komma till mig, gossar, och hjelpa mig att
fördrifva tiden!“
“Ja, men är du då inte ett grand svartsjuk om din
unga fru?“ frågade denne helt förvånad, i det han spände
ut sitt ädla bröst och kastade mördande blickar bort åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
