Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalkonsuln blef blodröd i ansigtet af förtrytelse
och sårad stolthet. Han började med feberaktig brådska
se igenom böckerna i sitt kassaskåp i det han oupphörligt
mumlade för sig sjelf i af brutna meningar:
“Hvilka summor! hvar har jag haft mina ögon, den
kanaljen! sådana spekulationer... och ett sådant
lefnads-sätt... och jag som ingenting sett... jag är den siste
som vetat något! Hvad ondt har jag gjort, efter som jag
skulle straffas med en sådan son? — Har jag inte kostat
på honom allt — gjort allt hvad en far nånsin kan göra
för sitt barn! En half million på två år! skulle en kris
* komma, så är min gamla firma ruinerad! Och hon...
hustrun... den stackars Klara, måtte hon inte få veta
något! Tyst, jag hör hans steg... han kommer... vänta!
vänta! Här ska’ skipas rättvisa, som skall slå honom i
stoftet, den uslingen !“ Och generalkonsuln satt rak och
med gnistrande, blodsprängda ögon i stolen, när sonen
inträdde.
Edvin kom in hvisslande, med hatten på sned och
med trött och utruckladt utseende. Han blef något
förvånad vid åsynen af fadern, men hemtade sig snart, och
sade i det han vårdslöst stälde hatten ifrån sig på ett
litet bord, och satte sig midt emot fadern:
“Ah, är du här, pappa! jag väntade inte att träffa dig
på kontoret. Jag trodde att du som vanligt satt hemma
och höll min hustru sällskap.4*
“Hvar har du varit i natt?** frågade konsuln med en
’ röst som var halfqväfd af sinnesrörelse.
“Hvad rör det dig?** frågade sonen lugnt, i det han
tog fram en pennknif och böljade helt likgiltigt att skrapa
sina naglar; “jag tror inte att jag behöfver skrifta mig.**
**Ja8å, du tror inte det?** hväste generalkonsuln,
kokande af förbittring, **men jag ska’ visa dig att du
misstar dig! Hvar har du varit i natt och andra nätter?
Svara, pojke, eller vid Gud slår jag dig inte i golfvet,
så att du aldrig skall resa dig mer.
“Det vore bättre att jag frågade hvar du har varit!**
svarade Edvin med samma retsamma lugn.
“Edvin! reta mig icke till någon ursinnig handling!
Erkänn! Jag vet allt! Hela ditt usla, eländiga lif ligger
för mig som en uppslagen bok... dina vinglerier, ditt
brottsliga beteende mot din hustru... allt! allt!**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
