Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Edvin såg att den gamle icke rörde sig, skyndade
han upp frän stolen; fattad af en plötslig aning närmade
han sig fadern, lyfte upp hans hufvud, och när han såg de
blåsprängda dragen och det glanslösa ögat, skyndade han
hastigt, blek som ett lärft, till dörren, och ropade ut&t
kontoret.
“Fort! skynda efter en läkare! Min far har fått slag.<%
Det blef en förfärlig villervalla bland unga och gamla.
Den åldrige kassören skyndade in till sin gamla principal,
man baddade hans hufvud och tinningar med vatten, man
gjorde alt möjligt för att återväcka honom till lifvet;
men när läkaren kom, förklarade han att alt bemödande
var förgäfves, och att generalkonsul Hoff fått ett hjertslag,
som dödat honom ögonblickligt,
ie.
Med faderns död var det som om alla skrankor, dem
sed och förnuft kunde uppresa emot ett vanvettigt lif, på
en gång hade ramlat för Edvin och lemnat honom full och
ostörd frihet att förderfva sig, moraliskt så väl som
ekonomiskt. Hans fars gamla affärsvänner sökte väl i böljan
att gifva honom råd för hans merkantila förhållanden, och
modera, så vidt hon orkade, för hans husliga; men han
föraktade de förra och skrattade åt de senare. Följden
blef att afiarsvännerna drogo sig tillbaka, liksom råttorna
från det sjunkande skeppet, och att modern i sin blinda
kärlek till sonen sköt hela skulden på den unga hustrun,
som visserligen icke var utan skuld, men som, äfven om
hon härvidlag försökt allt hvad en älskande och hängifven
tjvinna kan pröfva på att utjämna, dock svårligen skulle
hafva lyckats. Det var med Edvin som med det af röta
angripna trädet: det onda hade redan gått för långt, inga
beskärningar och ingen omplantering kunde numera hjelpa.
Till vällusten och spelet hade nu äfven dryckenskapen
sällat sig; ännu alltid under förklädnaden af den fina
verldens sätt att dyrka omåttlighetens allt förderfvande
lära; men icke mindre oförbätterligt inympad derför, att
den ännu förklädde sig i det läppjande sällskapsnöjets för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
