Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villande skrud. Allt högre blefvo summorna, som på
spelbordet satteg på ett kort, allt tätare libationerna vid de
nattliga supéerna, allt vansinnigare det slösande begäret
att med lyx omgifva den usla q vinna i hvars nät han
intrasslades allt mera.
Under tiden växte hans son upp, och var snai*t en
liflig och vacker tre års pilt, som med sitt joller och sitt
barnsliga skratt sökte att hålla modem skadeslös för makens
försummelser.
En gång försökte hon att låta barnet tala för sig;
ty på länge talade de båda makarne icke annat med
hvarandra än de hvardagliga ord de yttrade i tjenames
närvaro. Det var en afton några månader efter gamle Hofts
död, som Edvin af ett tillfälligt illamående hölls hemma
och satt inne i salongen, halfsömnigt nickande öfver ett
tidningsblad.
Hans unga hustru satt vid andra sidan af det stora,
runda bordet, sysselsatt med ett handarbete, och i en af
sofforna lutade sig halfsofvande generalkonsulinnan, som
olyckligtvis hade för vana att tillbringa aftnarna hos sin
sonhustru, och derigenom hindrade hvarje möjligt närmande
mellan de begge makarna
Klara, hvara fina och bleka drag blifvit ännu mera
bleka genom naggandet af ett oupphörligt, tyst lidande,
son* hon var för stolt att yppa och för mycket qvinna för
att tåligt och utan strid fördraga, såg slutligen att
svär-modern somnade in, tungt nog för att inte väckas af några
försigtigt uttalade ord. hvarför hon efter några ögonblicks
betänksam tvekan halfhögt yttrade till sin man:
“Edvin!“
“Ja, hvad är det?“ frågade denne i det han väektes
upp ur sin dåsiga sysslolöshet.
“Vill du se. vår son?“
Han såg upp på henne med en halft slö, halft
förvånad blick.
“Sigfrid ?“ frågade han slutligen, i det han tittade
tillbaka i tidningen; “åhja, bara han inte skriker/4
“Han skriker inte mera,“ svarade modern med ett
uttryck af bitterhet i sin röst, som dock undföll mannen,
“han är nu tre år.“
“Ja, det är sant!“ svarade Edvin hastigt, liksom
förundrad, “det tänkte jag inte på.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
