Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘’Hvad talar du om för en vän?“
“Det är mm hemlighet, min mor! Men du skall få se,
ännu är inte allt slut för Edvin Hoff!u
Generalkonsulinnan hem tade mod, liksom den
drunknande hemtar hopp vid åsynen af ett halmstrå; och dock
hade ett halmstrå varit säkrare stöd än den vän på hvilken
hennes son nu förlitade sig.
IB.
Det var den qvinna, hvars kärlek han betalat, och
derför ansåg sig säker om att ega.
På henne gjorde älskarens ruin icke något
öfverra-skande intryck; han hade redan ledsnat ut henne
tillräckligt, och en rik utländning hade nyss öppnat utsigt för
henne att fa lysa bland halfverldsdamerna i Paris, dit han
erbjudit henne att få följa sig. När hon icke längre kunde
vänta sig någon fördel af förbindelsen, var hon redo att
bryta den vid första tillfälle, det var ju lika naturligt som
rätt, nr hennes synpunkt.
När derför Edvin, sedan han väl blifvit öfvertygad om
att hustrun8 penningar icke kunde åtkommas, ty hennes
fäderne gick med i det Klauseska husets fall, och
mödernet kunde efter hennes lands lag icke frånkännas henne,
böljade inse att något ackord icke stod att få, och märkte
att hans fars affärsvänner icke ville göra något för honom,
försökte han att rädda sig genom att vända sig till henne,
som han i sin lyckas dagar öfverhopat med lyx och
njut-ningar.
Svaret blef karakteristiskt nog: hon lät sin betjent
köra ut honom.
Men med det svaret och genom det brast en sträng
i Edvin Hoffs hjerta, och slö och likgiltig, lät han allt gå
vind för våg. Han hade älskat den eländiga qvinnan, och
genom henne skulle han således få sitt straff. Faderns
bråddöd, moderns fattigdom, makans tårar och sonens
faderlösa barndom och ungdom, voro de icke nog hämnade genom
detta så väl måttade och så säkert träffande slag ?
Hvad nu återstår att berätta om det lif, som slutligen
vegeterade vid arbetsinrättningen på Glasbruksgatan, är
lätt sagdt. Det behöfs icke många ord att skildra detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
