Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oupphörliga nedåtgående hos en menniska som icke vill
hålla sig uppe. Bet liknar den fallande stenens fård från
ett högt berg och ned i dalens dy, der den stannar för
alltid. Fortare och fortare går det utföre, ibland ser det
ut som skulle den hejda sig i afsatserna deruppe, men snart
bär det af igen med ännu starkare fart än förut.
Men det var långa år af förnedring, af tvätydiga
räddningsförsök, af sjelfmordsplaner och vinglerier som
före-gingo den sista förvandligen från en menniska och till ett
nummer. Mången af faderns vänner gjorde försök att
komma till hjelp; den olycksaliga qvinnans minne
omintetgjorde allt. Han visste att hon lemnat landet; men ännu
trodde han att hon skulle vända åter till honom, för att
höja honom ur hans förnedring och återgälda honom all
hans frikostiga ömhet.
När han slutligen fick höra att hon i utlandet gitt
sig till en titel och en ställning i den yttre verlden, då
kastade han yxan i sjön och kom på arbetshuset.
Vi hafva sett hur han derifrån i den tvungne
arbetarens förnedrande drägt vandrade ut omkring de gator, öfver
hvilka han förut for fram i hvinande fart uti sin präktiga
landå; vi hafva hört hur hans olyckskamrater kommo
öfverens om att han bestämdt varit någonting gentilt i
sina dagar; — men, som allt här i verlden, äfven det
uslaste, bär i all sin förnedring någon ljusglimt, som
förtäljer om det fördunklade ursprunget, så hafva vi äfven
hört att han någon gång rycktes ur sin slöhet af ett blåklädt
barn, — det var en röst som talade i hans omtöcknade
hjerna om den son han aldrig skulle återse och som han
älskade, utan att kanske veta det sjelf.
Och när slutligen den moderliga jorden, fastän hon
kallades fattigjord, dolde hans sista ohyflade hydda i sitt
moderliga sköte, så slog sannerligen vågen igen om en
skeppsbruten, som mycket brutit, men som också mycket
fått försona.
Men, brisen friskar i! Vi hafva god vind fram till vårt
mål, alla seglen till och friskt mod på svallande sjö!
Berättelsen har kanske slagit oss med litet allvar; så mycket
bättre! Bet är farligt att segla med fastgjorda skot,
vaksamhet skadar aldrig, ty det är lättare än man tror för
den som böljat med glans, att sluta som skeppsbruten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
