Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej då, låt bli det! Nog ä’ Åkersprosten en rejel
karl, men si det vet han ändå inte, fast han annars kan
både latin och mer te’.“
“Det var märkvärdigt!“ inföll jag, som började bli
nyfiken; uvet man då inte hvarifrån han kommit ?“
“Nej, ,lit’ på det! Lika gema kan herrn fråga abbom
som herm tog nyss, hvar han har kommit ifrån, för si
fisken är inte talsnålare än Skomakar-Anders.“
“Hur länge har han varit här då?“
“Ih, jag vet inte så noga. Det ä’ fall ett halftjog
år, kan jag tänka! Ja ge7 mig si nu... det är nu en tolf
år se’n mor fick sista pojken, och när han skulle ha7 sina
första känger, så gjorde Skomakar-Anders dom! Så det går
allt ihop, det, om en räknar efter.“
Och för yttermera säkerhets skull böljade Magnus helt
betänksamt räkna på fingrarna, för att få riktigt reda
på saken.
“Nå och han är bra skomakare ?“
“Ja då, det är ingen golikare i Stockholm, bara han
vill... Han gjorde mig ett par sjöstöflar i förårs, som en
skulle kunna gå te’ Amerika me, utan att få en droppe
vatten i dom; så bastanta ä’ di! Och fint gör han’et sen,
det är riktigt en odräglig karl te* vara snäll skomakare,
det är säkert det!“
“Men nog är det besynnerligt att ingen vet
hvarifrån han är.“
“Ja si, jag ska’ säga herm att det ä’ på det viset att
han tål inte q vinfolk, och det gör att han aldrig talar med
dom, och si derför så kommer det ingenting ut om honom
heller.“
“Har han då ingen menniska som ser om sig?“
“Nej då! Det var inte värdt att någon tittar te’ honom,
om inte det ä’ för arbetes skull, och då svarar han ackurat
bara ja och nej. Sjelf kokar han sin mat och lagar sina
kläder, och vill en hjelpa honom med litet kaffe och
socker eller ett par bullar, så är det att ge sig af dit när han
ä’ borta, och lägga’t i stuga hos’en, för ä’ han hemma eller
ser han’et, så tar han inte emotfet, det var aldrig värdt!
Och träffar han en sen, så ska en inte tro att han säger
tack, inte... nej, låt bli det, tycker han, och det ä’ något
besynnerligt med en, som gör att en inte frågar efter någon
tack heller, ty han måtte ha’ varit en obesknfligt styf karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
