Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin dar, och det ä’ som det skulle ha’ gått något i sär för
honom, som han sen aldrig har kunnat laga igen, och det
gör att vi tycker synd om’en på samma gång vi ha
liksom en sorts respekt för kräket, så gammal och fattig
han än ä\“
“Det var märkvärdiga saker ni här talar om, fader
Magnus!“ utbrast jag, förvånad öfver att höra min
ingenting mindre än känslige Svinningebonde uttrycka sig på
det sättet; “och jag kan inte neka till att jag bra gema
skulle vilja se och språka med den der märkvärdiga
Sko-makare-Anders. ‘ ‘
“Ja, då ska’ herrn allt vara knipslug som hin håle,
om herrn ska få något ur den!“ menade Magnus, i det
han skakade hand med mig och derefter tog sig ännu en
pris snus ur min öppnade dosa; — “men det kan ju inte
skada att herm försöker på, herm kan ju inte bli mer än
afkörd, vet jag!“
Och med dessa ord satte Magnus fart i ökan och var
snart ur sigte bakom holmen.
33.
Jag började på nytt med mitt stimfiske; men inte vet
jag om aborraraa åter fått ett anfall af sin lätja, eller om
jag var för tankspridd för att rätt kunna sköta mitt spö;
nog af, det ville inte nappa mera, och efter en stund hade
jag fattat mitt beslut. Jag halade in refven, lindade upp
den, och sedan det var gjordt, vände jag stäfven mot stugan
på andra sidan och rodde i sakta mak midt öfver det lilla sundet
som skilde holmen från den stora ön midt öfver. Inom
några minuter var jag i land, gjorde fast kedjan till min
sump omkring stammen af en stubbig al, hvars krona hösten
förut hade blifvit afhuggen till vinterbete för bondens får,
och från hvars stubbe tre eller fyra mariga grenar spetade
upp i luften, ej olika de tre verldsbekanta hårstråna på
en viss stor mans hufvud, samt steg upp i land och begaf
mig långsamt upp till stugan, som låg ett dugtigt stenkast
ifrån stranden.
Svart på hvitt. III. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
