Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärsbuskarna grönska, der de stodo i lä för nordan och
tittade förvånade ut i den nyvaknade naturen. Mitt första
göra, när jag väl fick tid att sätta mig i sumpen igen,
var att fara ner till Svinningesidan, för att höra hur det
var med Skomakare-Anders.
När jag kom i land nedanför stugan, såg’ der tomt
och ödsligt ut. Ingen rök uppsteg ur skorstenen, brädan
utanför dörren var borta; ingen nyckel fans och nar jag
blickade in genom det lilla gafvelfönstret, såg jag att stugan
var tom. Sängen var borta och skomakarebänken var be*
röfvad alla sina verktyg: de bägge jernpannorna öfver
spiselmuren voro också sin kos, och det syntes att stugan
inte på länge varit bebodd.
“Man skall få se att den gamle eremiten är död!“
tänkte jag för mig sjelf, “och det har lyckats honom att ta
sin hemlighet med sig i grafven! Nå, frid med honom, om
så är! Min gäckade nyfikenhet får väl trösta sig med att
döden är laga förfall.“
Imellertid ville jag höra hur det förhöll sig med saken,
och jag rodde derför midt öfver fjärden, för att helsa på>
i min vän Magnus Larsons stuga, säker om att jag der
skulle kunna få de upplysningar jag önskade. När jag
kom dit var Magnus borta på en auktion uppe i Åkers
socken, men hans gumma var hemma, och jag måste in
och sitta ner, medan den oumbärliga kaffepannan satte»
på elden, ty utan traktering fick man inte skiljas från det
hederliga folket.
Medan vi väntade på kaffet, passade jag på och
frågade Magnus-mor hur det var med Skomakare-Anders.
“A herre jestandes!“ utbrast gumman i det hon slog
ihop händerna öfver sitt ena knä; “det ä’ farligt eländigt
med deri stackarn, ska’ herrn tro, han är inne på
fattigstugan i Vaxholm, och det ä’ fåll slut me’n i rappet, för
han lär ha’ fått kallbrand i bena, sedan han förfrös
fotterna på sig i vintrase!"
“Hvad säger ni, kära Magnus-mor? Förfrös han
fotterna på sig?“
“Ja, ge’ mig si, det var fall så der vid Trettondagstiden,
som det blef ett ohiskeligt snöfall som höll på i tre dar,
och det yrde så en såg inte hand’ för ögona när en kom
utanför knuten, och ofvanpå snön så blef det en vinter som
var rakt okristlig, så kallt var det. Och då hade vi inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
