Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja det förstås det!“ svarade Magnus-mor, medan
hon satte fram kaffekopparna; “men si han var ju inte god
te’ och tjena något sjelf nu, sen fotterna var slut på
honom. Och jag försökte då allt hvad jag kunde för te’
hjelpa honom, för jag vet att jag la’ på både svingalla och
hundhår på fotterna på honom, och Magnus skicka två
riksdaler opp te’ kloka gumman på Ljusterön för att hon
skulle stöpa för honom, men det hjelpte kaf inte det
bit-tersta. Utan hur det då var, så fick vi honom nerbäddad
i Magnuses strömmingseka, och så kom han då in på
fattigstugan, och när doktorn fick se honom, 6å sa’ han att
det va’ så godt te’ ta’ af båda fotterna med samma, för
di va’ i alla fall omöjliga te’ gå på, sa’ doktorn, och hvad
skulle han då med dom att göra?“
“Nej det är nog sant!“ instämde jag, mera för att
fä gumman att prata, än af egentlig sympati för åtgärden.
“Men kan en tänka sig det,“ fortfor Magnus-mor, i
det hon hälde upp kaffet i kopparna, “att han rakt inte
ville ha’ bort dom. Det ä’ ju så godt att det blir slut
med ens, sa* han, när doktorn ville te’ med knifven.
Hvad ska’ det tjena te’ och huttla med lithanken? Ja,
men du kan lefva länge än, sa’ doktorn, och inte behöfver
du några fotter te’ sitta vid skomakarestolen, inte! Och
det var då ett sant ord, och det tyckte Anders med, och
så fick di då gå; men nu har jag hört att det lär ha’
kommit kallbrand i bena, så nu är det väl snart slut med
honom, för si när den kommer uppåt magen, så...“
“Och ni har inte hört något om hans förflutna lif,
mor?“ frågade jag.
“Nej då, si det teg han regalt med. Men jag ä’
rakt inte go’ te’ säga, om inte länsman på Yermdön vet
någe’ om’en, för si, han har då reda på alting, och vet
inte han något, så ta’ mig dalern det va’ värdt för någon
annan te försöka. Men si, att han har varit ute för något
qvinfolk som har nystat te’ honom på något vis, det ska’
då ingen ta’ ur mig, vet herrn!“
“Jaså Magnus-mor tror det?“
“Ja då, det tror jag visst det; för han har alltid varit
så gröm på qvinfolk, så en har rakt af fått stjäla sig till
att hjelpa honom med tvätt och lagning och tocke der
smått som karlarne ändå aldrig kan ta’ sig te’, hur
mycket de domderar och praktiserar och ä’ katiga af sig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
