- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
75

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog vore det snällt om herrn tittade te’ honom på
fattigstugan litet, för gubben kan nog behöfva en liten slant te’
tobak eller snus eller tocke der smått. “

“Jag skall fara dit neråt på hemvägen och med
detsamma gå upp och se hur det är med honom,u svarade
jag, i det jag tog afsked af den hederliga Magnus-mor,
och gick ner och satte mig i min sump. Pojken, som jag
hade med mig, lade ut årorna, och gumman stod nere på
notbryggan och vinkade med handen ett godlynt farväl,
i det hon ropade på tämligen långt afstånd:

‘‘I går stod det gädda i vassen derborta vid udden,
så det vore allt skäl att herrn kasta’ ut draget i förbifarten!“
“Ja, men jag vet att Magnus inte tycker om att man
lockar hans gäddor,“ svarade jag.

“Ah det går fall an och försöka ändå, när jag ger lof!“
tilläde gumman, och jag lät inte säga mig det två gån
ger. Yid udden fick jag också mycket riktigt ett duktigt
napp och det så att dragrefven flög af. Jag såg den
redan i andanom långt ute på fjärden i munnen på en
stor gädda, men vände ändå om för att se om den
händelsevis stannat i vassen, och fick då till min stora förargelse
se att draget satt fast i en stångkrokskäpp, från hvilken
jag efter många ansträngningar fick det löst igen, hvarpå jag
fortsatte min väg med lagad ref och utan att se så mycket
som sqvalpet efter en gädda en gång på hela vägen förbi
Bullerholmarna och Yaxön.

Fattigstugan i Vaxholm är så der tämligen lik alla
andra fattigstugor. Der fins plats för fem eller sex
personer, och der är temligen väl sörjdt för de gamla,
utlef-vade eller sjukliga stackare som uti den funnit en sista
nödhamn undan lifvets stormar. Den ligger, som
naturligt är, i grannskapet af kyrkan och kyrkogården, och jag
tror att den brädfodrades för några år sedan. Den består
af två tämligen stora rum, och i det minsta af dem hade
den gamle skärgårdseremiten fått sig anvisad en säng att
dö uti. När jag kom dit, träffade jag på en gammal qvinna;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free