Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärgIbdseremitrn.
83
yngste, och två flickungar, och det var fattigt och smått i
torpet; men aldrig en sur min mellan man och hustru eller
föräldrar och bara. Men när jag var två år, så dog min
mor, och far tog en syster i huset, så jag kan säga att
jag inte mins mycket af min mor, men allt hvad jag sedan
hörde om henne, var det bästa som kunde sägas.
Derför, när jag växte upp och böijade kunna tänka sjelf,
så trodde jag att alla qvinnor skulle vara lika goda som
hon hade varit, och det var nog det som gjorde min olycka
sedermera. För det sämsta man kan ha med sig ut i
verlden, så är det ett obegränsadt förtroende; gäller det
penningar, så kommer man snart nog hem med tomma fickor,
och gäller det menniskor, så står man der snart med tomt
hjerta, det har jag fått erfara.
När jag blef så der en tolf, tretton år, så fick jag
börja göra nytta for mig, som fattigmans barn måste göra.
Jag hade mycken håg för boken; men mina anhöriga visste
nog hur svårt det var att komma fram på den vägen,
när en bara har två tomma händer, och far min mente
att det var bättre te vänja armarna vid arbete, än
tankarna vid läsningen. Jag kom derför i tjenst hos en
bonde i trakten; men som jag ännu var för klen att
ta5 i med storsysloma ute i skog och mark, så fick jag
valla getter och får den första tiden jag var der. Och
det hade jag ingenting emot, för det var så vackert att
komma ut i storskogen de solfriska morgnarna, och höra
orren spela i grantopparna, och hörsgökar och andra
lång-beningaT skratta och bullra omkring de vida mossarna, der
hjortron och blåbär och odon växte i täta tufvor, och gåfvo
sofvel till brödet med ringa besvär. Och när det led mot
qvällen och skuggorna böljade bli långa, och skumrasket
föll på under de raka furorna, så var det på en gång både
skönt och hemskt att höra de många olika ljuden som en
skog är rik på mot qvällningen, och som komma en att
tänka på gastar och troll, och att med pickande hjerta ta’
ut stegen för att ändtligen i skogshultet dra’ ett djupt
andetag vid den efterlängtade synen af odlad bygd, som ligger
så rödlätt i solnedgången och vinkar en fram ur de många
slingrande villovägarna i skogen. Men man blir undersam
i den der ensamheten, och många tankar tränga sig på en,
när får och getter klättra omkring uppe i bergskrefvoma,
och man sjelf ligger på rygg högt uppe på åsen och ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
