- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
86

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hål på taket, för något rökfång fans det icke. Emellan
mig och stugan med de små åkertegarna rann en liten bäck
med klart och strömmande vatten, och der nere vid
bäcken stodo riktigt mina fyra får, darrande i hela kroppen af
sin utståndna förskräckelse. Jag skulle just till att locka
dem med mig, då jag på andra sidan bäcken, på en hög
sten fick se en svart get med sin killing och bredvid dem
med sitt vallhorn i hand en nio eller tio års flicka, som
satt och kastade små stenar ned i bäcken, så att det klara
vattnet yrde upp i perlor omkring henne, medan hon for
hvaije gång slog till ett klingande friskt skratt, som gaf
eko borta mot berget.

Jag stannade på fläcken, som om någon bundit fast
fotterna på mig, och såg stint hän på den oväntade synen
framför mig. Flickan var klädd i en grå, kort kjol och
hennes bara ben och fotter hängde ned från stenen och
sågo nästan rosenröda ut emot den friska gröna mossan
som de hvilade på. Hon var barhufvad, och ett långt
gul-rödt hår rullade ned öfver axlama, men till det gulröda
håret hade hon mörka ögon och starka mörka ögonbryn
och det gjorde att hon såg trolsk och besynnerlig ut och
olik alla andra bam som jag nånsin förut hade sett.

Jag hade stått der en bra stund och bara ideligen
sett på henne, då hon hastigt lutade sig fram för att med
ögonen följa en sten som hon just släpptr ner i vattnet, och
i detsamma fick hon ögonen på mig der jag stod. Först
såg det ut som om hon ryckte till och blef rädd for mig;
men när hon sett på mig en stund, byttes rädslan till halft
skratt, och efter ännu en liten stund nickade hon åt mig,
i det hon kastade håret tillbaka från sitt ansigte med samma
lätta rörelse som en liten folunge när han skakar sin man.
Jag nickade tillbaka, hon skrattade ännu en gång, derpå
halkade hon lätt ned från stenen och kom fram ända till
bäcken så att hon nästan vätte tåspetsarna, och med en
hastig rörelse af handen vinkade hon åt mig att komma
till andra sidan af vattnet. Efter ett ögonblicks tvekan
gjorde jag det, och nu stodo vi midt emot hvarandra,
endast skilda af den lilla bäcken, som kunde vara tre eller
fyra famnar bred, men så grund att man tydligt såg de små
stenarna och den fina sanden på dess botten.

“Hvad är du för en?“ frågade hon hastigt med en
något sjungande brytning, i det hon såg på mig forskande
med sina stora mörka ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free