Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt brott! När jag lagat de små skorna, kysste jag dem,
i tanke att det var hennes, och se’n gick jag ner till
stranden, för det var storm från vest, och satte mig på en sten
och lät den kalla höstvinden piska mig och regnet falla i
strömmar öfver mitt bara hufvud, och så blef jag lugnare,
och ju mer stormen tog till utom mig, desto mer lade den
sig i mitt inre.
Och så kunde jag gå in igen och lefva om i det
förflutna, och då kom jag ihåg att jag nyss fyllt tjugoett år,
och var en välbestäld faltjägare på eget torp7 när jag såg
Aina för andra gången. Det var på lägret, och vi hade
samma dag haft mönstring, och på qvällen, det var da’n
for midsommarafton, hade vi dans ute på slätten, der
mönstringen hade försiggått. Yi unga soldater hade klädt en
stor och grann majstång, och från alla håll hade drängar
och flickor kommit för att delta’ i dansen. Flera af det
yngre befälet hade skjutit tillsammans till traktering och
det skulle bli ett hej dundrande lif på natten, för på
midsommarafton skulle vi bryta upp och marschera hvar och
en hem till sitt igen. Klockan sju på qvällen spelade
musiken upp, och vi soldater hade stält oss i en klunga
på ena sidan om dansbanan, och alla flickorna på den andra,
och så bjöds det upp till höger och venster och dansen
böljade. Befälet hade ännu icke slutat att pokulera inne
i öfverstens tält, så att nu voro vi unga soldater herrar
på täppan och ingen kom och tog en vacker och
rödblom-mig jänta ifrån oss, för bonddrängarna voro blyga och
tafatta och aktade sig visligen för att falla oss i
handt-verket.
Jag stod just och tittade omkring mig bland
flick-skaran för att se hvem jag skulle bjuda upp, då jag midt
i högen fick sigte på en ’flicka med långt guldgult hår och
stora klara ögon. Hon var lång och rak och smärt som
den vackraste ungbjörk i hagen, och det klack till i
hjert-gropen på mig när jag fick se henne, ty hjertat har godt
minne, och jag visste inom ett ögonblick hvem det var, jag
hade framför mig. Med några steg var jag framme hos
henne och i det jag med darrande hand gjorde honnör för
henne, frågade jag henne hastigt om hon ville dansa den
uppspelade valsen med mig. Hon såg på mig med
rodnande kinder, gjorde derpå en kort och något tvär nigning
och lade sin hand i min; jag slog armen om hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
