Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ögonblicket var det som om jag känt ett hett jem
genom hjertat på mig, och midt under musiken tyckte jag
mig höra ekot från skogen, som åter efter många år
ropade sitt “blod! blod!“ i mitt öra.
B.
Nu börjades för mig en besynnerlig tid. Den ena
stunden var jag lycklig som en kung och den andra
olycklig som den sämsta stackare på jorden. Och det berodde
altsammans på hur Aina bemötte mig från den ena dagen
till den andra. Var hon solsken så återspeglades det på
mig, och fick’ hon en annan nyck så att det blef storm och
oväder i stället, så gick jag och såg ut som om jag skulle
varit dömd till döden. En af kamraterna, som såg djupare
än de andra, sade till mig mer än en gång: “Akta dig för
finneblodet, det för ingen lycka med sig för den som inte
är af samma ull.“
Men det vet man väl, att inte hjelper det att tala
förstånd med en som är tokig. Och tokig var jag — jag
kan sjelf inte förstå det annorlunda. Eller också var jag
lagd under en förtrollning, som jag inte kunde motarbeta,
och att den förtrollningen utgick från Ainas mörka ögon,
det kände jag sjelf från första stunden jag åter kom i
hennes närhet, för hon kunde rakt göra med mig hvad
hon ville. Jag var utaf den olyckliga sorten, som så helt
och hållet gick upp i en enda känsla, att för mig fans
ingenting annat på jorden än just detta, det måtte för
öfrigt bära eller brista. Jag talte, med min kapten om
mitt gifte, som min skyldighet var, och han afrådde mig
derifrån, och sa’ mer än en gång att en herrgårdspiga,
för det var Aina, inte passade till hustru åt en soldat.
Att hon var af finneblod, gjorde ingenting, sade han, för
det ena blodet kunde nog vara rätt så godt som det andra;
men si, herrgårdstj ensten tyckte han inte om.
“Hur det ä’,“ sa’ han, “så bli de bortijäsade på en
herrgård, och när de se’n komma i soldattorpet, så tycker
de att det ä’ för simpelt för dem. Derför ska du akta
dig, min gosse, så att du inte får betala sju för tu.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
