Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade bygt hela mitt lifs hopp och förströstan, skulle hon
kunna vara nog U8el att narra mig och hålla sig till en
annan? Skulle den der svängaren som kom och tog henne
ifrån mig vid majstångsdansen, skulle han vågat tissla sitt
djefvulstyg i hennes öron, och gjort henne trolös emot mig,
som i hela mitt lif tyckte att jag inte haft någon annan tanke
än henne. Nej, det kunde icke vara sant! Så mycken
låghet tyckte jag icke kunde få rum inom ett
mennisko-hjerta, om det nu äfven satt i bröstet på en jänta som hade
finneblod i sina ådror.
Men icke dess mindre föreBatte jag mig att jag skulle
ha7 visshet om mitt elände, och derför, när det blef skumt
på qvällen, så tog jag och slängde min fågelbössa på axeln
och begaf mig hemifrån på väg till herrgården, dit jag
hade nära en half mil att gå. Det var dugtigt kallt,
och snön knarrade under fotterna, när jag vandrade på
genom skogen, med steg så tunga som om jag skulle gått
till döden, och inte till henne hvars blotta åtanke gjorde
vägen kort och skogen ljus. Inte en stjerna fans på
himmeln, och på afstånd hörde jag vargarna tjuta borta
ifrån en sjö som nu låg frusen långt in i skogen. Men på
samma gång hörde jag dunket från stångjernshammaren
borta vid bruket, och jag tyckte att mitt hjerta slog lika
tungt och lika hårdt som den, fast många flera slag, af hvilka
hvart och ett dref blodet upp åt hufvudet på mig och
gjorde mig nästan galen. På vägen gick jag förbi en krog,
det lyste ur fönstret, och jag hörde människoröster derinne,
och såg några kolforor stå utanför på gården. Jag gick
in, för jag tyckte jag behöfde något att stärka mig med.
Utan att se mig omkring, tog jag ett qvarter bränvin och
hälde i mig med en gång, krögaren ville ge’ mig bröd till,
men det tog jag inte emot, utan lade betalningen på disken,
och gick ut igen utan att säga ett ord. Efter mig hörde
jag som ett hånfullt skratt, och när jag kom ut på vägen igen
så tyckte jag att det svindlade för ögonen och susade för
öronen, och jag gick framåt alldeles som i en elak dröm.
Såg jag inåt skogen, så tyckte jag mig se grinande
ansig-ten som hånlogo åt mig, och tittade jag uppåt himmelen,
på hvilken mörka snömoln drogo framt så var det som om
röda blixtar farit fram och tillbaka öfver den, och de slogo
mig i ögonen så att jag bländades deraf och höll på att
stupa omkull i de djupa slädspåren på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
