- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
100

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På det sättet kom jag slutligen fram till herrgården,
och när jag såg de många ljusen i fönsterna, och gnistorna
från stångjernshammaren och hörde bullret och arbetet från
alla håll i den mörka qvällen, så sansade jag mig så
mycket jag kunde. Jag satte mig på en sten, lade en handfull snö
på mitt brännande hufvud, och sedan jag blifvit litet redigare,
smög jag mig fram till herrgårdsbygningen och gick
omkring den för att kunna titta in genom köksfönsterna som
vette åt baksidan. Jag gjorde så också, och som det brann
en dugtig brasa på spisen, kunde jag se att två eller tre
presoner voro der inne, hvarför jag lade handen på
dörrklinkan och steg hastigt in.

e.

Den första jag fick syn på derinne, så var det
brukspatrons betjent, som stod och satte tekoppar på en bricka,
medan köksan värmde vatten i en stor kastrull öfver
spisel-elden. Båda två vände sig om när jag steg innanför
dörren, och båda skreko till af förvåning, som,om de sett ett
spöke. Den tredje personen som fans inne i rummet, var
huspigan, som stod vänd åt dörren och läste i en bok vid
skenet af elden, och jag tyckte att ett elakt leende låg
öfver hennes breda mun när hon fick sigte på mig.

“Nej se Händig!“ utbrast slutligen betjenten, i det
han kom emot mig; “hvad i alla tider vill du här så dags
på qvällen ?“

“Jag kommer för att tala vid fästmön min!“ svarade
jag, i det jag såg mig omkring i rummet, med en
brinnande önskan att se Aina sitta der i en vrå; men hon
fans der icke.

“Det var ledsamt att hon inte ska’ vara här!“ inföll
huspigan med sin skarpa röst, som nu riktigt skar mig i
öronen; “men hon har nog annat att göra!“

“Det kan jag väl tro,“ svarade jag och försökte att
vara så lugn som möjligt; “och derför väntar jag väl på
henne så länge. “

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free