Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Grod afton, Aina! Hvarifrån kommer du ?“
"Du Anders!“ utropade hon med ett skrik af
öfver-raskning och förskräckelse; du!.. .“
“Jo, jag!“ svarade jag, i det jag drog henne med mig
ner åt spången vid ån, der en gångstig ledde bort järns
med åbrädden, under några aflöfvade alar; “och jag kan
nog förstå hvarför du hellre skulle se att jag inte vore
här i det här ögonblicket.^
“Hvad menar du?“ sade hon i det hon såg på mig
med sina stora mörka ögon, som jag tyckte nästan gnistrade
i mörkret; och jag kände hennes arm darra under det
fasta taget af min hand; “hvad vill du?“
“Jag vill bara säga dig att jag nyss på spången såg
ett skuggspel deruppe i gafvelfönsterna, ett skuggspel hvars
mening jag nog förstod... att jag sedan smög mig
innanför dörren för att spela med uti det, men att jag då i
stället stannade der nere och hörde allt hvad som sades
mellan löjtnanten och dig. Neka inte, säg åtmintone ärligt
ifrån att du narrat^ mig; men jag vill veta hur långt det
har gått det der spelet mellan dig och honom “
“Och om jag icke vill säga dig det?“ svarade hon i
det hon såg på mig med trotsig blick och sökte lösgöra
sin arm; “hvad vill du d& göra?“
“Jag vill tvinga dig att bekänna,“ svarade jag, i det
jag grep hårdare fast om hennes arm och förde henne allt
längre inåt under träden på sidan om spången.
“Nåja, det kan ju också gema sägas!“ återtog hon i
det hon med en hastig rörelse befriade sin arm; “jag vill
inte bli en fattig soldathustru ... jag har fått andra tankar
sen jag kom hit på herrgården, löjtnanten har sagt att han
tycker om mig och vill skaffa mig till Stockholm; det är
bäst att vi skiljas åt i godo; altid får du en annan som
passar dig bättre än hvad jag kunde göra.“
“Jaså, och det säger du så der kallt; det tror du jag
vill... det tror du att du får?“ frampressade jag i brutna
meningar; “men du bedrar dig, jag släpper dig icke, jag
har din lofven och den måste du hålla, om du vill eller inte!“
“Du lär inte kunna tvinga mig!“ sade hon lika
trotsigt som förut, “och du lär inte vilja det heller, när jag säger
dig att jag icke mera kan lemna honom- deruppe, om jag
också ville.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
