Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man väl så noga... finneblod var ett föraktadt blod, och
man tyckte kanske att jag hade rätt att finna mig bittert
sårad, om jag också icke hade rätt till sjelfhämd.
Brukspatronen var mäktig och rik; sonens andel i
saken var för väl känd för att icke en allt för noggrann
undersökning skulle varit honom mindre behaglig.
Hur jag hamnade här i den sjelftimrade stugan i
skärgården ? Det är en lång historia, men kan sägas i korka
ord. En lång vintervandring på obanade stigar och öfver
berg och skog, in i Norge... arbete än här och än der på
timmerfällena derinne och så vidare och vidare framåt
kusten. Starka armar behöfva intet pass, och när man
frågade mig hvarifrån jag kom, så sade jag det; när man
frågade mig hvarför jag kom, sade jag också det; men ingen
ville ange mig deröfver. Så från Bergen och ombord på
ett fiskefartyg till Nordlanden och Finnmarken, och
skeppsbrott der och hunger och köld som kunnat ta’ lifvet af en
sälhund; men jag fick icke dö! Och så öfver moar och
skog och sjö ner till Finland, och derifrån öfver till
skärgården, der man lät mig timra min egen stuga sådan den
blef, och der ingen frågade mig hvarifrån jag kom under
den gamla tiden, och der man tålde mig i den nya.
Om jag har försonat mitt brott? Det blir en sak
mellan mig och Gud — hvad hade jag gjort det menskliga
samhället emot? Befriat det från en stackars syndig varelse,
som kanske skulle slutat med att ligga det till last, eller att
utskämma det... ty nog kunde man spå slutet på hennes
bana, om hon fått lefva. Den hade blifvit lik tusendes...
glädje och fröjd och ståt så länge ungdom och skönhet
räckt; elände och förnedring, när de varit sin kos. Och
dertill var hon för god, min mörkögda finnflicka, trots all
sin onda natur för öfrigt.
Att hon icke vredgas på mig, det har jag känt tusen
gånger i mitt ensamma lif. När nordanstormen har rasat
omkring min stuga och drifvit de svarta skyarna som
lös-släppta fårhjordar öfver himlen, så har jag lefvat om igen
vår ungdoms leende syner i finnskogen, när dimman låg
öfver mo och sjö, och när vallhornen svarade hvarandra
från de gröna öarna mellan dem, och då har jag varit
lycklig en stund till dess minnet af en annan stund slagit
mig med förfäran, och jag sett hur den sjnärta gestalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
