Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*3.
“Det var en gång en gosse...“
“Nej, hör ni, han börjar alldeles som i barnsagorna:
Det var en gång en gumma, som hade en skinnpels och
den blötte hon och den stötte hon!“ ropade gradpasseraren.
“Inga afbrott!“ kommenderade jägmästaren, “börja om
igen du, bror Hult!“
“Som ni vill. Nå, det var en gång en gosse, som
var yngst ibland fyra bröder och derigenom fars och mors
gullgosse, och den gossen blef sedermera min far. Tio år
lågo emellan honom och den näst yngste, och den närmaste
följden deraf var, att min farfar dog när han var nyss
fylda tretton år. Min farfar var kronofogde nedåt
Vester-götland och i sina välmaktsdagar en mycket rak och styf
och sträng man, som visserligen hade arbetat sig till ett
visst välstånd, men som dock inte kunde sägas hafva någon
rikedom. Så fort derför sönerna blefvo vuxna och hade
fått en nödtorftig skolgång, skulle de, trots min farmors
alla böner och föreställningar, genast ut ur huset att sjelfva
förtjena sitt bröd. Så fick jag göra, sade farfar myndigt
och bestämdt, och så skola de också göra. Se på fågel-
ungarna-huru de få lära sig flyga; blir inte folk af pojkar,
om de skola gå hemma och få lära sig lita på mamma
och pappa!
Vid femton år hade mina tre farbröder fått läsa sig
fram för presten, och sedan hade min farfar skaffat dem
platser, gifvit dem hvar och en femtio riksdaler banko med
sig i fickan, sagt dem: “Sköt er nu sjelfva, det här är det
enda ni får af mig“, och derpå hade de fått gifva sig af.
Den enda ynnest han för öfrigt visade dem, bestod
deri, att de sjelfva fingo välja sin lefnadsbana. På det
sättet blefvo de också vidt åtskilda. Den äldste gick ut
som sjöman på ett större handelsfartyg, som for på
Sydamerika och Vestindien; den näst äldste blef
bruksbokhål-lare uppe i Dalarna och den yngste af de tre blef biträde
åt en landtmätare uppe i Norrland, men for sedan med sin
husbonde öfver till Finland och Ryssland, samt hamnade
efter några år bortåt Ural till, på något afstånd ifrån
Jeka-terinenburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
