Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, hvad tycker du sjelf? Skicka honom litet pengar
kanske/4
“Det hjelper bara för stunden.“
“Ja-ja, ä’ så det. Hade derför tänkt på att ta’ honom
hit, rakt åf*‘.
“Som 8krifbiträde?“
“Ja visst... och så... och så“ ... här tittade farfar ut
genom fönstret, som om han haft något mycket vi g tigt att
se på ute på gården, fastän bara tuppen stod der och
tittade på sned på en kråka, som flög öfver; “och så kunde
han ju läsa med pojken här, vet jag.“
Farmor flög upp från stolen, satt i rörelse som af en
fjäder; med glädjestrålande ansigte skyndade hon fram till
sin man, lade båda sina händer på hans axlar och
stammade med darrande röst:
“Är det ditt allvar, Samuel ?“
“Ja, hvarför skulle det inte vara det ? Får lof att hjelpa
unge Malmen, vet jag!“
“Du tar honöm inte ifrån mig? Han behöfver inte fara
till Skara? Gud välsigne dig för det. . det ersätter mig
de tre som jag saknar!“
“Hm, ska’ väl hålla mitt fadderlöfte, vet jag!“
mumlade farfar i det han steg upp, klappade farmor på armen
och gick ut. #
Och på det sättet fick min far informator och behöfde
inte då komma ur hemmet för att gå i skolan.
Den mellersta brodern, han, som var bruksbokhållare
och snart skulle blifva inspektor, kom hem året efter och
fick höra huru det nu var tillstäldt. Ett bittert leende
krusade hans läppar när han helsade på sin far, och kärf
som denne sade han endast:
“Jaså, tiderna förändras, ser jag. Förut fanns det inte
rum för oss barn, nu finns det till och med plats för
informator !“
“Hut, lymmel!“ svarade farfar, och det var alt hvad de
sade hvarandra efter åtta års skilsmessa.
Den äldre brodern hade kommit för att få faderns
borgen för en förvaltareplats, som han skulle ta’ emot; men
han fick resa igen med oförrättadt ärende, trots farmors
alla böner.
“Går inte i borgen for mina söner!“ svarade farfar
envist. “Hjelp er sjelfva, så har jag fått göra!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
