Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han upp som en femtonåring, slöt gnmman i sina armar,
sprang från henne till Elin och så till modern igen, i det
han ropade så det hördes vidt omkring den lilla gården:
“O min Gud! min Gud! hvad jag har varit blind!“
5.
Och nu blef den lilla gården, som han sjelf odlat och
ordnat, ett sannskyldigt paradis för min far. Ett år
der-efter hemförde han den vackra Elin som sin hustru, och
farmor måste, trots alla sina bemödanden att få komma
till en gammal slägtinge i närmaste stad, likväl bo qvar
på torpet, der nu en liten tillbyggnad gaf tillräcklig plats
åt de båda unga och deras stilla lycka.
Det var en lång och envis, men i all sin envishet
uteslutande kärleksfull strid emellan mor och son om,
huruvida den gamla skulle stanna qvar i huset eller ej. Sjelf
ville hon det nog gerna; men det sade hon aldrig.
Tvärtom sökte hon öfvertyga min far om det orätta i att
behålla sin mor i hemmet, när man ditförde en ung hustru,
och att ingen äktenskapslycka kunde bära ett sådant påhäng
utan att antingen ge töjden eller brista i tu.
“Det må vara sannt när det gäller andra mödrar, men
inte när det är fråga om dig!“ svarade då min far; “du är
inte en sådan mor, som förstör dina barns lycka.“
“Det gör ingen mor med afsigt“, svarade farmor, i det
hon smekte hans kind, som hon ännu fann lika mjuk och
fin som när han var gosse, fast skägget började växa på
den och blifva sträft; “men ofta nog går det så ändå! De
gamla tänka och se olika med de unga, och jag skulle
bara blifva er till besvär. “
“Om du säger ett enda ord till i sådan anda, så gifter
jag mig aldrig!“ sade då min far och försökte att se ond ut.
“Ah, det sörjer nog Elin för, att du inte kan sätta
den hotelsen i verket. Hör mig, Arvid! låt mig flytta till
kusin Malla; jag vill inte att du en dag skall ångra dig
öfver att du behöll din mor i huset.“
“Tänker du då blifva så elak och svår hädanefter ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
