Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla syster, trots sitt förtviflade skrik och motstånd, blifvit
kysst af den skäggige mannen, satte vi oss till bords;
farbror Jakob lät betjenten ur vagnen taga in ett par buteljer
fint vin och vi hade en middag så festlig och så glad, att
maken till den aldrig förr ätits i vårt tarfliga hem.
0.
Efter middagen sutto vi nere i pappas syrenberså i
trädgården, der mamma hade dukat kaffebordet. Ät
oss-barn hade farbror låtit betjenten bära in en temligen stor
kinesisk korg af egendomlig form, och i den hade vi fått
full rätt att hnsera som vi ville. Denna rätt var så
mycket mer välkommen, som det i korgen fans allehanda rara
saker, hvilka sannerligen inte växa på träd i Yestergyllen.
Vi ordentligt sjtreko af förtjusning öfver fikon, trekantiga
brasilianska nötter, dadlar och pisangskifvor, inlagda i
socker. Vår hänförelse nådde sin höjd när vi i korgens
botten träffade på två väldiga kokosnötter och vår far fick
inte göra annat än förklara för oss hvad alting hette och
hvar alting växte. När den första nyfikenheten ändtligen
stillats, delade vår mor åt oss hvarsin rundliga
högafväl-fagnaden på ett särskildt bord; dock med en moderlig
förklaring att akta tänderna och inte äta 088 sjuka, och så
böljade de äldre samtala om nytt och gammalt, medan vi
barn läto den läckra maten tysta munnen. Jag, som var
äldst, försummade dock inte att hafva öronen öppna, och
jag kunde sällan taga ögonen från farbror Jakob, som satt
der så vårdslöst tillbakalutad i stolen, och på amerikanskt
vis hade kastat upp båda föttema på en annan, utan att
märka min mors bekymrade blickar på stolsöfverdraget, —
ty högtiden till prydnad hade de bästa förmaksstolama
blifvit utflyttade. Jag tyckte mig aldrig hafva sett ett
manligare ansigte, men det låg något hårdt och bistert
der-öfver, som nästan gjorde v mig rädd. De skarpa,
genomträngande, mörka ögonen faste sig oupphörligt än på min
far, än på min mor, och det såg ut som om han velat se
igenom dem, för att komma deras hemligaste tankar på
spåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
