Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och forsande svart blod i floder på däcket! Och så
skeppsbrott på en kust så ogästvänlig, att kannibalerna med
djuriska tjut endast väntade på att stormen skulle slunga oss
i land, för att få oss som stek under sina gnisslande tänder!
Sedan på nytt uppe i smult vatten, och firad och rik som
en nabob på kuster, tjusande och sköna som paradis!
Gungande i hängmatta under rosiga träd, vaggad till sömns af
slafvinnor så sköna, att den gamla verldens kejsare skulle
vilja ge alla sina kronor för att kunna köpa en kyss af
en enda af dem! Se der bilder ur mitt lif, och tro mig, det
är ett lif som icke gör en vek, icke föder några fromma
och barnsliga tankar, isynnerhet när man gått ut.ur
fadershemmet med hjertat fullt af bitterhet och hat! Ty jag
hatade min far både för min egen och för min mors skull,
soto han tyranniserade. Jag hatade äfven henne, derför
att hon inte vågade skydda sina barn! Jag minns ännu
dunkelt från min barndom, att jag längtade efter kärlek,
som en brännande törst längtar efter vatten, och de
smekningar, dem min mor stal sig till att gifva mig då min
far icke såg det, tillfredsstälde mig icke. Så kastades
jag ut på sjön, uppfostrades med hugg och slag, lärde mig
af kamraterna att håna alt och skratta åt alt som var
godt, fromt och ädelt, blef stark som en björn i armar och
senor, men hård som en sten i hjerta och sinne. Der har
du mitt lif, broder Arvid, och säg nu ärligt, om du inte
ryser för den som du nyss kallade din bror!“
“Nej, jag ryser icke för dig,“ sade min far i det han
lade sina händer smekande på hans, “jag beklagar dig i
stället. Men jag inser också’ att du inte kunde blifva
annorlunda än du är. Och att du är bättre än du sjelf
vill låta påskina, det bevisas bäst af ditt sätt att tala om
ditt förflutna lif!“
“Ha ha ha! det tror du!“ utbrast farbror Jakob med
ett bittert skratt, i det han nu till min mors stora
förskräckelse kastade upp benen på bordet; “hvem ansvarar
dig för att jag inte förställer mig för din hustrus och
barnens skull ?“
“Din ton!*4 svarade min far lugnt; “den ljuger inte!“
“Det vet du så litet. Svägerskan ser på mig med
förskrämda blickar, hon ser skarpare än du! Hon är rädd
för att jag skall förstöra hennes pojkar med mina minnen
från det förflutna!“
Svart på hvitt. III. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
