Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och medan han linkade bort öfver gården efter
jern-spettet, stodo min hustru och jag qvar och sågo helt
betänksamt än på stenen och på hvarandra.
“Tänk, om det fins många sådana här!“ sade jag efter
en stund.
“Det är nog troligt!“ svarade hon.
“Då kanske det kostar mera än det smakar!“ återtog
jag litet betänksamt, i det jag inom mig gjorde ett
hastigt öfverslag af hvad kassan kunde tåla.
“Ja, men tänk hvad barnen skulle ha’ roligt af några
bärbuskar!“ inföll min hustru efter en liten paus.
Och som min lilla, fyraåriga flicka i det samma kom
fram till oss och såg på mig med sina stora ögon, som om
hon ville bekräfta sin mors utsago, så fattade jag raskt
mitt beslut.
“Gå du in och gör i ordning litet aftonvard åt mästarn,“
bad jag min hustru, “så skall jag språka med honom under
tiden. “
Glad, som en god hustru, när hon fått sin vilja fram,
gjorde hon som jag bad, och om en stund kom min gamle
Merkurius linkande till baka med jernspettet.
“Nu ska’ vi kittla honom mellan ref benen en smula!“
sade han i det han stötte spettet ner i jorden med en
duktig ansträngning; “om nu herm vill hålla emot litet med
spaden, så ska’ vi väl o se om inte kanaljen vill komma fram
och bocka sig litet! Ah — hoj! se så, krusa inte nu,
gubben lilla! jo jo! jag tror du vände på hufvet, jag! här ska’
du få se, hur en kan komma sig opp här i verlden, sa’
länsman, när han blef kommissarie! Åh — hi och dra!
Åh — ho — oj!“
Och efter ett par kraftiga ansträngningar af oss båda
två, rullade stenen omkring på gräsmattan.
“Se så der ja! här ha vi guldklimpen! Den väger lika
mycket som ett stycke bly på.ett par pund! Fins det
många tockna der, så nog kommer vi att bli’ stenrika altid!“
“Nå, vill mästarn åta’ sig att bryta upp backen här?“
frågade jag efter en stund, sedan han tagit sig en ny
laddning mellan underläppen och tandraden; “och hvad skall
mästarn ha’ om dagen ?“
“Ja, se det var ett ord, det! He he! Ge’ mig nu se!
Jag har alt ett par dars göra till borta vid Ytterby, för
jag ska’ lägga ett täckdike der också; men om tre dar ska’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
