Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och missmodigt drag omkring den redan förut tillräckligt sneda
munnen. Stenarna, som han annars alltid hade ett
skämtsamt ord åt, när de lågo i vägen för hans spade, fingo nu
uppbära ganska beska piller, och de hedersnamn han gaf
dem, voro just inte alltid de vackraste. Jag bökade undra
öfver hvad som kunde ligga till grund för denna förändrade
sinnesstämning, och föresatte mig att försöka komma under
fund dermed, både af ren nyfikenhet och derför att
mannen ifrån första stunden väckt icke så litet intresse hos mig.
På eftermiddagen före fullmånsdagen, blefvo spadtagen
allt mera långsamma, och som vi några timmar förut varit
af litet olika tankar i fråga om läget och utseendet af en
rabatt, som jag ville hafva liggande snedt emot gången och
med formen af en snäcka, men som mästarn ville ha’
ägg-formig och liggande rätt emot gången, så gick jag till
honom och försökte att fa ett samtal i gång.
“Hur är det fatt med mästarn? Han ser så
fundersam ut! Mår inte mästarn bra?“ började jag, tämligen
oväntadt som det tycktes, ty han såg på mig helt hastigt
från sidan, och svarade sedan tämligen tvärt, i det han
vände sig bort:
“Tycker herm, att det går för långsamt med arbetet
då, efter som herrn frågar ?“
“Det har jag inte sagt; men att det är någonting i
vägen, det slår inte fel.“
“Ja, det ä’ de förbannade stenarne som ä’ i vägen,
annars vet jag just ingenting,“ återtog han torrt, i det
han började gräfva igen.
“Mästarn kan gema göra rabatten efter eget behag,
i fall det skulle vara det, som gjort honom misslynt/*
fortsatte jag envist, i det jag satte mig på ett gungbräde
strax invid; “inte ska’ vi bli’ ovänner för en sådan småsak.“
“Det är väl herra, som ska’ ha’ trägården och inte
jag,“ svarade han lika kort som förut; “och om herrn vill
lägga sina rabatter på längden eller på tvären, så mig gör
det det samma !;<
“Nu skulle det allt vara skönt att fa litet regn på
det här!“ fortsatte jag, i det jag makade mig närmare;
“och jag tänker väl också, att torkan skall ge’ med sig*
nu, efter som det är fullmåne i morgon.“
Jag såg tydligt, hur han ryckte till vid dessa ord,
som om en nål stuckit honom, eller som han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
