Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dömma efter rodden fruktade jag dock, att hans
tillstånd måtte vara tämligen osäkert hvad hufvudet beträffade,
och att denna osäkerhet hade betydligt meddelat sig åt
både armar och ben.
Det dröjde tämligen länge innan han lade i land. Jag
begagnade mig af detta dröjsmål för att stiga upp från min
förra plats och begifva mig af upp till qvarnen, från
hvilken jag hade en bättre utsigt neråt ängen, och under
hvilken jag lätt kunde dölja mig i det der rådande dunklet.
Jag kröp således upp på syllarna bredvid den väldiga bjelke,
som tjenade till grundpelare för den gamle hedersmannen
från 1727, och inom en qvart eller sä, sedan jag förut
hört ett förvirradt buller af ramlande åror och i vredesmod
kringkastade brädlappar, såg jag den sneda figuren komma
upp ur skuggan nere vid sjöbryggan och med vacklande
steg beskrifva de mest besynnerliga krokar under
vandringen öfver den lilla ängsbiten, som låg i fullt månljus. Sedan
han några ögonblick varit bortskymd af körsbärsträden
nedanför stugan, såg jag honom komma upp på backen
och styra kurs rakt på qvarnen der jag satt.
“Nå ändtligen!“ tänkte jag för mig sjelf; “få nu se, om
jag skall få någon förklaring på min kära mästares
“månförskräckelse."
Och jag drog mig ännu mera till baka i qvarnens
skugga, väntande på hvad som komma skulle.
e.
När “mästaren“, efter många slingringar och ofrivilliga
stötar mot stenar och buskrötter, ändtligen kommit upp till
qvarnen, der jag satt, stannade han ett ögonblick, slog
omkring sig med högra armen, i det han med den venstra
strök af sig den tillbucklade mössan, drog derpå en djup
suck, snarlik ett stönande, och kastade sig derefter rak
lång ned på marken, i det han knöt handen emot månen,
som rund och skinande stod och tittade upp öfver
skogstopparna i söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
