- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
162

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det något qvar efter den betan, så gick det åt fanders den
natten, då du inte lyste! Derför så säger jag dig att det
är ditt fel allt sammans, och dermed kan vi ha’ språkat nog.
God natt med dig, ge dig nu af snart i nedan, så jag kan
bli menniska igen.“

Och dermed vinglade han af neråt backen åt
ladugården till, der han hade sitt nattqvarter, och jag såg, hur
han hela vägen hytte med sin knutna näfve åt månen, som
gick så lugn och strålande der uppe i den mörkblå etern,
som om han aldrig haft annat än lycka och glädje att skina
på här i verlden.

När jag väl hade hört luckan till höskullen gnälla på
sina gångjem, gick jag ned från min temligen obeqväma
plats och begaf mig tankfull af neråt byggningen, inom
mig tacksam och glad öfver att jag hade tak öfver
hufvu-det, och under detta tak väsen, som voro mig kära och
dyrbara. Men man spelar inte ostraffadt månens roll,
och jag drömde om natten, att invid min säng stod en klart
skinände figur med ett trefligt månskensansigte och
förebrådde mig, att jag på ett så opoetiskt sätt inblandat honom
1 jordelifvets mödor och besvär. Det trefliga ansigtet blef
allt bistrare och mörkare, slutligen tyckte jag, att han ville
strypa mig — jag gjorde en häftig rörelse med* armen och
— vaknade vid att vattenkarafinen slog i golfvet.

e.

Det var stora ljusa dagen. När jag hunnit sansa mig
litet, såg jag på klockan och fann, att hon var half sju.
Utanföre hörde jag tunga slag utaf en hacka eller spade,
och en hes röst som sjöng helt gladeligt:

«Och fin8 det stenar i jordens mnll

Så tag din spade och rappa på!

Me» gnäll inte för den sakens skull!

Rappa på, rappa på, rappa på!»—

Jag steg upp och tittade ut genom fönstret. På
gärdsgården midt för fönstret satt en skata och tittade mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free