- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
174

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Trösta mig, om jag begriper hvad det har farit i honom
i dag!“ puttrade gumman för sig sjelf, under det hon
borstade så att hon kunnat gnida sönder den arma fracken,
“han skall väl aldrig opp te’ slottet heller!“

“Stina!“ ljöd Nickes röst inifrån sängkammaren, och
den lät nu mera som bas än tenor, “tycker hon att de här
stöflarna är blanka? Hvasa? Ska’ jag se ut på det här
sättet på ett bröllop ?“

“Ahja, min själ duger det inte åt honom!“ menade Stina,
i det hon slängde in fracken på stolskarmen, “hvad ä’ det
för rasande rara förnämiteter, som han ska’ te’ då gudbevars!“
“Det är detsamma, borsta om dem!“ kommenderade nu
den annars så godmodige Nicke, “jag vill se ut som folk,
hör hon Stina!41

44Ja vasserra tricken! jag hör då aldrig annat! Gud
bevara mig för ungdomen nu för tiden! Tacka vill jag salig
ålderman, Gud fröjde själen! han kunde gå i filtskor han
och var lika god karl för det.44

Stina kallade altid sin salig husbonde för ålderman,
när hon var rasande på sonen.

“Resonnera inte, Stina, utan borsta!“ var Nickes
lakoniska svar, “eller också får jag väl skaffa mig en
betjent-pojke som borstar stöflarna åt mig.‘4

“Nehej, se det kommer då aldrig i lefvande eviga
lifvet att ske!44 försäkrade Stina med armarne i sidorna och
gråten i halsen; “förr ska’ jag då borsta mig på lasarettet,
jag fattiga menniska! Betjentpojke? Hvad skulle den i huset
att göra? Vända upp och ned på al ting, kantänka och springa
in* i rummen utan att torka sig på mattan och ställa till
allt möjligt elände! Nej se, kommer det en töcken
spele-vinker i huset, så går jag då min väg på eviga fläcken,
om jag också ska’ dö på fattighuset! Det kan han lita på
som det vore tryckt i år!“

“Nånå, kära Stina! tag inte så illa vid sig! Det ska’ inte
komma någon pojke i huset!44 sade Nicke nu åter godmodigt
och försonande; “men se, Stina ska’ veta att det är en af mina
förmän som håller bröllop för sin dotter, och jag är
marskalk, förstår Stina, och då Är en lof att vara fin, för se
annars kunde det tas för oartighet, och då kan jag bli utan
befordran oppe i verket, ser Stina.44 »

“Ja herre Gud, hvarför säger han iqte det strax då,
kära gossen min,44 svarade Stina och såg åter hölt skinande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free