Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mest brådtom ut var kadetten, som, sedan han med
förskrämd min helsat på Clara, hade tagit stöd mot
dörrposten, hvilken han troligen ansåg för en förskansning.
Nicke följde dem med blödande hjerta och fruktade
nu ingenting högre än att det skulle bli wira af och att
han skulle bli fjerde man.
4b.
Men den gången var lyckan Nicke Hult huld; om en
liten stund anlände nemligen kamrer Pipelin, som tydligen
med mantalskommis8arien var påräknad för att gifva
sällskapet en mera byråkratisk prägel, och med honom följde
hans fru, som ännu icke tycktes ha hemtat sig från sin
rörelse åtta dagar förut. Hon började nemligen gråta så
snart hon fick se kusin Stark, hvilket föranledde denne
att med en af de vanliga skrattåskorna förklara att han
icke var någon pepparrot, om han också sålde pepparrotskött.
Och dervid dunkade han Nicke i ryggen, så att denne
höll på att mista andan, medan de andra skrattade och
Pipelin snöt sig med en trumpetstöt, värre än någonsin.
En liten stund derefter anlände de nygifta, och nu blef ett
fasligt gratulerande, och en massa mer och mindre q vicka
och grofkomiga anspelningar öfver uteblifvandet. Unga
frun räddade sig in till damerna i förmaket, och Stark lade
genast beslag på den nygifte mannen, som han släpade
med sig till punschbordet.
“Nå, morjens du, spoling,“ ropade han och klingade
med honom så att punschen stänkte öfver på fracken, “hur
känns det att vara gift? Hvasa? Hett som fanken i början,
kan jag tänka?“
“Åh, kära farbror,“ svarade den unge äkta mannen
med blaseradt utseende, “man råkar att ha varit med litet,
ska jag säga! Det är inte något nytt för en sådan karl
som jag.“
“Nenej! du har allt lefvat som en hundturk, min kära
Eredrik!“
“Visst inte! jag har lefvat jag som de andra, bara!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
