Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“I fall herrarne med att stå under toffel mena att
man söker göra äktenskapet till ett utbyte af pligter och
rättigheter," svarade Nicke Hult litet högtidligt, “så
kommer jag mycket säkert att stå under toffel, och det
kommer jag att göra mig en heder utaf!‘;
“Bravo, herr kunglig sekter," hördes en klar och
behaglig stämma från förmaksdörren, och när Nicke vände sig
om, så hördes från samma håll en liten ganska nätt applåd,
och han såg, rodnande af förtjusning, att det var Clara
som stod der arm i arm med den unga frun, och att fyra
små vackra händer klappade åt honom till bifall.
“Om alla unga män tänkte som kunglig sektern,u sade
den unga nygifta med en lätt suck, “så funnes det inte så
många olyckliga äktenskap som det gör.“
“Jag är öfvertygad om att flertalet tänka så, om de
också inte vilja erkänna det högt,“ sade Nicke i det han
bugade sig för damerna, “annars skulle karlarne vara "bra
mycket sämre än de äV‘
“Kanhända!" svarade unga frun och såg forskande på
sin man, som i detsamma slog sig ned vid ett af
spelborden och började spela knekt med en af Starks bokhållare,
i det han temligen hörbart mumlade för sig sjelf:
“Åh, det der tjurandet ska jag vänja henne af med,
det kan hon lita på!"
De äldre herrarne började nu spela, och Nicke begaf
sig med damerna in i förmaket, på det högsta beundrad
och afundad af kadetten, som nu tagit sig för att stödja
salskakelugnen, och rysligt gema velat vara med derinne
hos flickorna, om han bara vågat.
Nicke hade en mängd små talanger, som gjorde honom
särdeles välkommen i fruntimmerssällskap, och han fick nu
tillfälle att lägga sina små färdigheter i dagen. Bland
annat gjorde han kortkonster, ritade blommor och kunde
förfardiga sotokromier. Det vill säga, han svärtade en bit
papper öfver ljuslågan och ritade sedan med en pennknif
de allra små näpnaste landskap med månsken, så att det
nästan liknade stålstick. Inom kort var han sysselsatt med
ett sådant, och Clara lutade sitt blonda hufvud nästan emot
hans for att se på arbetet, medan mamsellerna Öländer af
förvåning nästan slukade sina näsdukar.
“Det der får kunglig sektern lof att lära mig!“
utropade Clara, sedan hon en stund sett på hur han skrapade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
