- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
191

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med pennknifven på det sotade papperet, “det är alldeles
rysligt roligt om qvällarne när man inte har annat att göra!
Är det mycket svårt ?“

“Åhnej!“ svarade Nicke lycklig och leende, i det han
tittade upp på Clara med en blick, som skulle vara eldig,
men som blef förvånad i stället, “det är inte alls svårt, bara
man är litet van att teckna. Brukar mamsell Stark rita ?“
“Ja, jag har lärt mig litet, men sedan jag böljade på
att spela, så har det nästan inte blifvit något af mera.
Får jag försöka litet?“

"Ofantligt gerna! Men man får lof att vara stadig på
handen och lätt på samma gång! Men det är då inte svårt,“
tilläde Nicke, sedan han öfvertygat sig om att fruarna voro
inbegripna i ett mycket djupsinnigt samtal om bästa sättet
att laga kalops så att den blef både billig och god, ‘‘det
är då inte svårt, när man har så små och fina och mjuka
händer som mamsell Stark !“

“Åh, jag kan inte säga!“ skrattade Clara, “se der, nu
gjorde jag ett rysligt streck der uppe i molnet! Hur ska
jag nu bära mig åt?“

“Det är inte farligt!“ svarade Nicke, “om bara
mamsell Stark nu skrapar litet sakta efter så.jemnar det sig!
Får jag kanske visa?“

“Ja, för min hand, så far jag se!“

Nicke blef alldeles utom sig. Hans medfödda blyghet
gjorde att han tvekade en god stund, innan han vågade
lägga sin temligen stora hand på den lilla mjuka handen,
som förde knifven; men slutligen tog hän mod till sig och
skulle försöka. Knappt hade han likväl vidrört den lilla
handen, förrän hans egen darrade så att knifven gjorde de
allra besattaste krumelurer deruppe i molnen, som skulle
vara belysta af månen.

“Det är kanske bäst att jag först öfvar mig litet på
egen hand,“ sade Clara i det hon drog undan handen,
men det gjordes litet häftigt, jag vet icke egentligen af
hvad orsak, och derför hände det sig icke bättre än att
den hvassa pennknifven ristade Nickes ena finger, och
blodet böijade att droppa på papperet, så att det blef nästan
aftonrodnad i luften i stället för månsken.

“Ack, min Gud, så jag bär mig åt!“ ropade Clara i
det hon tog fram sin näsduk, “far jag se, blöder det mycket ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free