Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kan da inte? Jaså, än på Norrbacka då i våras, när
du spelte hela natten, medan vi dansade med vackra Fina?
Minns du inte det?“
“Tyst då! Tänk om din unga fru fick höra..
“Nå än sen? Det var då Gud ske lof före bröllopet,
så det har hon inte alls med att göra! Seså, Nicke, sätt
dig nu bums till pianot och spela en vals, så bjuder jag
opp kusin Clara, och Edvard får dansa med hustru min!“
“Nå, det var då ändå väl!“ tänkte Nicke helt
resig-neradt i det han satte sig ned vid pianot, och inom kort
var balen i full gång.
Stackars Nicke Hult! Han hörde icke Edvards svar,
och märkte icke det ringaste hvad som föregick bakom
honom, förr än bokhållaren, som bjudit upp äldsta mamsell
Öländer, i hastigheten kom att slunga sin dam emot
Nickes stol, så att både stolen och Nicke höllo på att slungas
midt öfver golfvet, och när då Nicke tittade upp för att
se hvad det var för ett väldigt föremål som han kommit
i kollision med, så fick han till sin stora förargelse se den
vackra Clara i gradpasserarens armar, medan den unge
äkta manneA med temligen sur min dansade med sin unga
fru, som å sin sida såg mycket förtjust ut.
“Det är inte rätt!“ tänkte Nicke skrika; men han kom
ihåg att det icke var passande, och derför teg han, men
slog i stället till på pianot så att fru Öländer hoppade högt
i vädret, och den stackars fru Pipelin, hvars nerver ännu
icke blifvit lugnade, var fardig att böija gråta på nytt.
Och en underlig vals var det som Nicke spelade den gången.
Det unga äkta paret kunde omöjligt komma i takt, och
slutade derför dansen om en stund; men Edvard och Clara
fortsatte dansen utan att märka något, och sväfvade lätta
som ett par bevingade väsen öfver golfvet. Det var i
sanning ett vackert par, den unge gradpasseraren med sitt
mörka hår och sin resliga växt, och den vackra blondinen
med halfslutna ögon hvilade sitt hufvud mot hans axel —
ja, så vackert att Nicke icke kunde uthärda den synen längre
utan slutade tvärt valsen midt i en repris.
“Hvad nu då?“ ropade Edvard, “hvarför slutar du?“
“Jag kommer inte ihåg mera!“ svarade Nicke i det
han reste sig upp.
“Åh, nog mins kunglig sektern litet till!“ sade Clara
med sitt mest förtrollande smålöje, “bara en liten smula
till — för min skull!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
