- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
196

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och dervid såg hon på honom så vackert och så
bevekande, att Nicke besegrad satte sig ned igen, och
suckade och spelte. De båda unga hvirflade om i dansen med
allt raskare fart, och tankarne hvirflade nästan ännu värre
i Nickes hufvud, då dansen hastigt afbröts af ett dundrande:
Halt! som kom de båda unga att tvärstanna, och Nicke
att afsluta musiken ännu mera plötsligt äa nyss förut!

“Hvad attan tusan är det här för slag?*4 ropade värden
med stentorsröst, ‘‘ska ni ställa till baluns före suppén?
Det var ett förbaskadt klinkande! En kan ju inte hålla reda
på kortlapparne en smul!... Men se, bara de der
förbaskade knektarne kommer så ska det då altid bli något
krångel!“

“Tack för artigheten, kära farbror!“ ropade Edvard
skrattande, “men det borde väl farbror veta att när
ungdom är tillsammans, så vill den dansa också. “

“Inte ville någon dansa innan du kom, inte? Men du
har då alltid varit en dansmästare i alla väder."

“Ja, jag hör att farbror^säger det!“ svarade Edvard tort.

“Stark lilla!“ hviskade frun, “du ska väl tänka på att
vi ha främmande och att våra gäster — —“

“Jag är inte liten 1“ förklarade Stark, och ämnade
just fortsätta i samma ton, då Öländer ropade åt honom
ifrån spelrummet, att nu var det hans tur att inträda i
spelet, hvilket i förbigående sagdt var mycket väl, ty
annars hade kanske inte gästerna lått så roligt.

Men i alla fall var det slut på dansen, och som Clara
såg förstämd ut, och gradpasseraren fåfängt sökte
framlocka ett löje på hennes mun, och det unga äkta paret
hade dragit sig tillbaka i ett angränsande rum, der de höllo
på att tvista om mannens och hustruns ömsesidiga
rättigheter, så hade Nicke ingenting annat att göra, än att
återigen gå ut till de spelande herrarne för att se hur wiran
gick — ty att i förtreten slå för någon af fröknarne
Öländer, det kunde han icke förmå sig till.

Och der satt han nu aldeles orörlig bakom
mantals-kommissariens stol, ända till supén var serverad; men om
han också dermed gick miste om Claras sällskap, så
skaffade han sig i stället en ny vän, ty hvar gång Nicke
suckade vid tanken på sin nya bror i gradpasserare-uniformen,
så trodde herr Noll att det var tysta utrop af beundran
öfver hans sätt att sköta sina kort, och det tjusade mantals-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free