- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
201

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du, som?“ frågade den andre förvånad.

“Jag, som... inte är så eldföngd utaf mig, tyckte bara
att... att det har gått väl hastigt det der!“ sade Nicke,
angelägen att komma ifrån sitt “jag, som...“ hvilket han
i böijan tänkte fortsätta med: “Jag, som bara sett henne
två gånger, har samma åkomma...ja! det har bestämdt
gått alldeles för hastigt.“

“Hur vet du om det gått för hastigt eller långsamt ?“
frågade gradpasseraren, i det han knep Nicke i armen,
“hur vet du det?“

“Bet vet jag visserligen inte; men hvad jag deremot
vet är att ni militärer ä’ som att tända eld i krut, när det
gäller kärlek. Ni anser det höra till uniformen. Aj fan!
nyps då inte!“

“Jag hade lust att nypa dig ännu värre, derför att
du kan anse mig höra till de vanliga militärsnobbarne som
bli kära i hvarje kjol de se. Deras kärlek vill jag inte
ge många styfver för... men ser du, min deremot...“
“Ja, hvarför skall den vara annorlunda än alla de
andras?44 frågade Nicke, “hvarför skall den vara bättre?“
“Hvarför? Derför att den är det! Derför att jag inte
är någon bortskämd uniformssprätt, jag har blifvit militär
af böjelse för militärståndet, och för att tjena mitt land;
men inte för att så spöka ut mig. Derför slutligen att
Clara är min bamdomsfiamma, den enda jag nånsin haft,
och den enda jag nånsin skall få!“

“Äh, gudbevars, så poetiskt! Och hon är naturligtvis
tvungen att besvara din kärlek, annars är hon väl rakt
olycklig; och om någon annan skulle understå sig att titta
på henne, ränner du väl väijan igenom den stackaren!“
“Ähnej!“ svarade kusinen skrattande, “så mordisk är
jag väl inte utaf mig. Men det beror i alla fall på hvem
det är,“ tilläde han alvarsammare, “ty inte må du tro att
jag viker för hvem som helst. Nog vet jag att Clara är
beundrad och fjäsad och det måste hon ju vara, så vacker
och så behaglig som hon är; men jag vet också att hon
har ett godt försvar i kära pappa, och det lugnar mig
betydligt.“

“Ja hör du, apropos det! gubben tycktes inte vara
särdeles vänligt stämd emot dig!“

“Han? han tål mig inte i små vrår! Du ska veta att
han ville ha mig till slagtarbokhållare, och det går aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free