- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
203

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Men om du blir ihjälskjuten då,“ ropade Nicke
förskräckt, “då kan du ju icke få Clara ?“ — Den hederlige
Nicke tänkte icke i det ögonblicket på att det hade varit
ginaste sättet att bli af med en rival.

“Inte behöfver man bli ihjälskjuten för att man går

ut i krig! Tvärtom, höll jag på att säga. — Men ser du,

det är inte egentligen det der som oroar mig, ty gubben
får naturligtvis sluta med att ge med sig, det är det
vanliga nej, na är det i fråga om Clara sjelf som jag

har fått mina dubier.“

“Tror du kanske att hon har fästat sig vid någon
annan ?“ frågade Nicke nästan andlös.

“Nej, inte precis, men att något inte är riktigt, det

är säkert! hon har blifvit så underlig på sista tiden. “

“Tycker du det?“ sade Nicke och tittade mycket
förnumstigt ned på gatan, som om han letat efter något.
“Är det länge sedan du trott dig märka något sådant ?“

“Nej, det är bara på den allra sista tiden. På en åtta

eller fjorton dagar, så der.“

“Atta dagar?“ tänkte Nicke triumferande, “det är jag!
det är bestämdt jag!“

Och den genombeskedlige Nicke började nu känna
en glädje för egen räkning, och ett medlidande med den
olycklige gradpasseraren, hvilka båda känslor kämpade om
väldet i hans själ, medan de gingo Jakobsbergsgatan framåt
till Ladugårdslandet. Och just derför att han var så
genombeskedlig, fick medlidandet öfvervigten, och derför följde
han sin nya vän ända till hans port, fastän med fara för
sig sjelf att på återvägen blifva rånad eller mördad.

“Tack för i qväll!“ sade slutligen Edvard i det han

skakade Nickes hand, “nu vet du mer om mig och mina
förhållanden, än någon annan menniska i verlden. Men
jag vet inte hur det kommer till. Jag har för dig ett så
obegränsadt förtroende, att jag skulle kunna tala om for dig
hvad som helst. Och du yppar det ju inte för någon ?“
“Nej, det kan du lita på!“ svarade Nicke trohjertadt,
i det han skakade handen tillbaka.

“Och om det skulle behöfvas, så ville du kanske hjelpa
mig i min lilla hjerteaflar? Gubben är aldeles förtjust i
dig, och du skulle bestämdt kunna vara mig mycket
nyttig, om du bara ville.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free