- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
209

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deremellan, och dottern lär vara ett riktigt ovåligt stycke,
som bara klär sig och spelar pijano och läser romaner
dan i ända, och som nu haft kurtiser både här och der i
vråarne, ända sen hon var lilla ungen! Och en son har di
som härom året rymde te Amerika och tog med sig inte
mindre än en hel kista pengar ifrån fadern, och nu lär han
ha slagit sig på något negerslafveri derute, säger de som
har sett’en! Och kan unga herrn tänka sig att i fjol så
gjorde Starken ett fasligt kalas för en förskräcklig massa
med folk, för der lär ha’ varit både grefvar och baroner
och grosshandlare med, och då så — ja tvy för tjafven!
jag vet inte om jag kan tala om’et utan att det qväljer mig!“

‘‘Nå, så låt bli det då!“ sade Nicke allt mer och mer
förargad.

“Nej, nu ska unga herrn ha det i sig, om det också
ska kosta mig aldrig det! Vet han hvad di gaf dom te
äta? Hvasa? Jo — husch då! det riktigt går en rysning
genom märg och ben på mig — hästkött! Kan unga herrn
tänka sig: rena, rama hästköttet! och di fattiga menniskorna
åt så att flottet rann om tänderna, utan att veta hvad det
var di fick i sig!“

“Ja, det var ju en faslig olycka!“ utbrast Nicke,
skrattande mot sin vilja. “Kantänka, köttet af det ädlaste och
renligaste djur som vi ha.“

“Husch! tala inte om’et! för det ä’ så att det kan gå
in i hjerteroten på <en syndare! Och det var väl hvad som
var värre än det! För när di väl hade ätit och skulle stiga
opp ifrån bordet, så slår Starken till ett det allra farligaste
flatskratt, och fråga hvad de hade ätit, och när de svarte att
de hade ätit oxkött som andra kristna menniskor, så säger
han dom: nej ni, hästkött var det! Och unga herrn
kantänka sig en sån uppståndelse! Tre stycken grefvar dåna
på fläcken, och en grosshandlare fick de köra te lazarettet,
och kokfrun blef så till sig när hon fick vetat, så hon fick
fulslag i högra hand, och gick ett halft år och kunde inte
ta i så mycket som en kopp kaffe en gång! Och en töcken
karl vill un^a herrn ta te svärfar! Herre du liimmelens
Gud! tänk ett sånt elände! Så blir unga herrn gift, och
så skickar svärfar hem en julstek, och så äter ni den och
så är det hästkött! Ja, jag säger väl det!“

Svart på hvitt. III. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free