Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kör för det... det vill säga, om du bjuder, för jag
har inte mer än 50 öre i portmonnän. “
“Ja visst bjuder jag... kom nu bara, och prata inga
mera galenskaper!“
“Se der, hvad sa jag! Nu ä’ du arg för att jag har
sagt dig sanningen. Nå ja, det är rätt åt mig; och det
kommer då inte ofta på! Seså, Nicke lilla! se glad ut
nu igen, så skall jag säga att du är skön som Antinous
och växt som Apollo di Belvedere, och att alla qvinnor
från Ystad till Haparanda ä’ alldeles pingalna i dig!“
“Det behöfs inte!“ svarade Nicke, i det han med stolta,
sjelfmedvetna steg promenerade af framåt slätten, följd af
Figge, som gick litet osäkert, men försökte hålla sig stadig,
“ty du må säga hvad du vill om mitt utseende och om
qvinnornas ytlighet, och allt tocke der... men jag vet att
det finnes en som inte delar din tanke... en som bestämdt
inom sig säger...“
“Ska baronerna åka till stan?“ ropade i detsamma
en åkare tätt invid dem, “fin droska och hästar som a*
som lokemetif! Var så god, lilla goda herr grefven!“
“Kör!“ ropade Figge och steg upp i droskan utan att
ens sätta i fråga annat än att Nicke skulle följa med.
“Vänta litet!“ skrek Nicke, då kusken ville åtlyda
Figges imperatoriska “kör“! “han har ju inte mera än femtio
öre i fickan — då iår jag ju lof att åka med, för att det
inte ska bli skandal utaf!“
Och Nicke satte sig upp bredvid sin vän Figge, som,
innan de kommit till Djurgårdsbron, sof de rättfärdiges mest
snarkande sömn på sin uttalade sanning.
“Hm!“ sade Nicke för sjelf, i det han betraktade den
slumrande vännen, “det var märkvärdigt hvad Figge var
besynnerlig i dag! Sådan har jag aldrig sett honom förr,
han tålde visst inte vid punschen!“
I detsamma hördes ett högt utrop: “Ur vägen bönder!“
och Nicke såg en hyrkuskvagn köra förbi i vildaste fart,
och tyckte sig.inuti den se den nygifte mannen med sina
begge vänner, som mycket muntra ropade åt kusken: “Kör
till Stallmästaregården, din drummel!“ — medan en qvinlig
stämma inifrån vagnen belönade detta qvicka och vårdade
tilltal med ett skallande gapskratt.
“Sköna pojkar,“ tänkte Nicke för sig sjelf, “nu far de
ut och åker med vackra Annette.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
