Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Sanningen, herr Hult, rena sanningen. Då Edvard
varit oförsigtig nog att inviga er i rår hemlighet, har jag
ansett mig böra säga er detta, p& det att vi inte skulle
komma i n&gon skef ställning till hvarandra. Af hvad ni
sist såg, har ni troligen funnit att vår kärlek inte är den
lyckligaste, ty min far vill p& inga vilkor höra talas om
n&gon förening oss emellan, och på hans uttryckliga
tillsägelse har jag på senare tiden måst-visa mm kusin en
köld, som varit långt ifrån mitt hjerta.“
“Det var således det som han menade, då han sade
att ni på de sista dagarne inte varit er lik?“ utropade
Nicke. “Och jag som trodde ... jag som tänkte ...“
“Hvad tänkte ni, herr kunglig sekter ?" frågade Clara
förvånad.
“Jag tänkte att... att ni möjligen ... hade något allvar
med de ord ni yttrade under bröllopet på lilla sällskapet!"
sade Nicke med vigt på orden.
“På bröllopet? Hvad sade jag väl der? Det kan jag
inte påminna mig?“
“Ja, men jag mins det så mycket bättre, jag!“ utbrast
Nicke med en djup suck, “ty det var just de orden som
gjorde att jag... jag inbillade mig att ni... att ni hyste
något intresse för min ringa person! Jag var en narr, jag
inser det nog nu, en stor narr ändå, som kunde tro att
en så vacker och firad flicka som mamsell Stark skulle
kunna... nånå! jag. har fått plikta också för mitt tokeri...
men det var i alla fall inte rätt af er att säga de der
orden på bröllopet... de kunde gerna ha förvridit en
klokare hjerna än min.“
“Men hvad i Guds namn har jag då sagt?“ frågade
Clara ännu en gång med den mest oförstälda förvåning.
“Det måtte bestämdt vara något misstag!“
“Åhnej, det var visst inte något misstag; jag hörde
det med mina egna öron, och det inte en gång, utan två!
Det kan visserligen vara narraktigt att taga åt sig sådant
der; men då man sjelf är litet förtjust förut, och d& ni så
tydligt såg på mig och ingen annan, så kunde jag
sannerligen inte annat/’
“Såg jag på er, och sade något som kunde komma er
att tro?.. .“frågade Clara allt mer och mer förvånad.
“Jaha, minsann gjorde ni så!“ utbrast Nicke som nu
kände sig förtretad öfver hennes forställningsförmåga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
