Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför glömde all försigtighet. “Ni såg på mig och sa’
två gånger: Gud! hvad han är söt! och andra gången sa’
ni till och med: Gud hvad han är rysligt söt! det hörde
jag lika visst som jag nu ser er midt framför mig!“
Nicke hade knappast hunnit tala ut, förrän Clara afbröt
honom med det mest silfverklingande skratt i det hon
utropade: “Nej, det är då för mycket tokigt! Nu minns jag
verkligen! Nej, det kunde jag ändå inte tänka mig! Förlåt,
herr kunglig sekter!" fortfor hon sedan, hastigt allvarsam;
"men det kunde väl aldrig falla mig in att ni skulle anse
detta ämnadt åt er!"
"Åt hvem var det då ämnadt, om jag får lof att fråga ? ‘
återtog Nicke och försökte se malisiös ut, hvilket i
förening med hans häpenhet gjorde honom så oemotståndligt
löjlig, att Clara hade största möda i verlden att afhålla
sig från ett nytt skratt. Hon beherskade sig likväl och
sade efter ett ögonblicks paus:
“Ni tror mig ju, om jag säger att det utropet gälde
en helt annan person och hade en helt annan betydelse än
ni velat tillägga det. Händelsen var nemligen den att en
af de öfriga brudtärnorna hade varit min läskamrat och
att kyrkoherden som förrättade vigseln, var den för
hvilken vi gått och läst, och för hvilken vi altid svärmat,
såsom unga flickor göra för sina läsprester. Det var om
honom jag sade detta, och jag beklagar att jag skulle vara
oförsigtig nog att säga det så högt. Tror ni mig nu?"
“Ja," svarade Nicke på det högsta generad, i det han
steg upp, “och nu har jag ingenting annat att göra än att
aflägsna mig så snart som möjligt!“
“Aflägsna er?“ utbrast Clara hastigt, i det hon med
ett tjusande smålöje räckte fram sin lilla mjuka och hvita
hand åt Nicke, "ni vill således inte vara min vän, herr
kunglig sekter ?u
“Jo.. jo ... det ville jag nog,“ stammade Nicke, "om
jag inte varit nog olycklig att göra mig löjlig inför er...
och. . . och ..."
“Tror ni då inte att vi fruntimmer gerna förlåta en
liten löjlighet som har en för oss så smickrande grund?
Seså, sitt ner nu och låt oss vara verkliga vänner! Både
Edvard och jag behöfva så väl en pålitlig vän, som kunde
vara vår förespråkare hos pappa... och som vi skulle
välsigna så länge vi lefde!" Och Claras vackra ögon fvldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
