- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
229

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ja det har du rätt i, kära haru! Se jag skall säga
kunglig sektern, den här gatan är så folktom om
qväl-larne, och så här nära julen, så.. .“

“Men det är ju gaslysning!“ sade Nicke i lugnande
ton, “och dessutom ser inte herr Stark så klen ut att han
behöfver frukta några illgerningsmän!“

“Hvad som förvånar mig,“ utbrast Clara, “är att inte
Edvard kommit... han lofvade så säkert! Men han har
kanske blifvit kommenderad på vakt, fast han inte visste
af det i onsdags.c<

Och för att fördrifva tiden satte Clara sig till pianot
och spelade och sjöng, utan någon stor röst och någon
mirakulös skicklighet; men enkelt och utan anspråk. Sedan
hon sjungit, bad man Nicke sätta sig till pianot, och för
att lindra hjertesvedan gjorde han det också och sjöng
några studentvisor som mycket roade damerna.

På det sättet blef klockan tio och hon blef half elfva,
och det var redan dukadt i salen; men ingen Stark
hördes af. Frun böljade bli allvarsamt orolig, och
stämningen blef allt dystrare. Slutligen beslöt man sig för att
gå till bordet, — men just som man skulle sätta sig,
hördes buller och röster i trappan, och derpå en ringning så
att det genljöd i hela huset.

0.

“Der ha vi pappa!“ ropade Clara och skyndade upp
för att öppna. Som hon öppnade dörren, gaf hon till ett
anskri och for tillbaka som om hon sett ett spöke.

“Hvad i Herrans namn är det?“ ropade frun och
skyndade ut;, men också hon uppgaf ett rop af förfäran.

“Seså, skrik inte, qvinfolk!“ hördes Starks stämma
hesare än vanligt, “det är inte farligt. Kom in,
heders-pojke... förbaskade hederspojke! Seså, lugna er, vet jag ...
det är bara en rispa! den ena fan hade knif!... Hvasa?
är det främmande? Jaså, det är kunglig hedersbror!
morgens, morgens! Fanders affar jag har varit ute för!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free