Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och till omvexling tog han ibland “Kung Bele och
Thorsten Vikingson“, för att med samma eftertryck och i
djupaste bas han kunde åstadkomma, få framslunga strofen:
’ «Natt gammal is tro icke, ej vårdags snö,
Ej somnad orm, ej talet af en knäsatt mö;
Ty qvinnans bröst är svarfvadt på hjul som rullar
Och vankelmod bor under de liljekullar!»
Detta undantaget var Nicke Hult samma godmodige
och skinande ljusbild som vanligt, och en vacker dag på
sommaren, ett par år efter de händelser jag nyss berättat,
sågs han i sällskap med Figge Bergström begifva sig af
neråt Skeppsbron för att på en af de små ångbåtame göra
en tur utåt skärgården.
Det var söndagsmorgon, och röken och ångan från
Waxholmsbåtame och från “Wermdö", ringlade så muntert
i den lätta sydvestbrisen, förgylda af den klara Junisolen,
medan de större Norrlandsångarne hade hissat sina flaggor
på topp och lågo vi(f kajen så putsade och fina som om de
ämnat sig i kyrkan.
Klockan fattades sex minuter i nio, och Figge och
Nicke togo derföre ut stegen öfver Norrbro, och voro snart
ombord på “Ran“, som den tiden ännu, tillika med JEgir,
hade anseende för att vara en mycket snabbgående och
mycket beqväm ångbåt, fastän den nu på gamla dagar
blifvit degraderad att gå och draga pråmar någonstädes
uppe på Ångermanelfven, der den troligen befinner sig
temligen ångerköpt öfver förändringen. Snart voro de ombord,
och kapten, som redan hade fullt hus, kommenderade “in
med landgången", sedan han först ringt duktiga tag i
klockan, för att påskynda stegen för en mängd
aktningsvärda medborgare och medborgarinnor, som hafva för sed
att komma ned till embarkeringsplatsen sedan ångbåten är
gången, och då högljudt uttala sin förtrytelse öfver att
kaptenen icke väntat på dem, när det bara är fem minuter
som skiljer i tiden.
Landgången var, som sagdt, redan inne, och just som
skoflame satte sig i gång till första tagen, hördes ett högt
utrop uppe på bron, och Nicke, som hade tagit plats vid
ena hjulhuset, såg ett ungt fruntimmer med en liten
nattsäck i ena handen och en blombukett i den andra, komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
