Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mer än en gång[u svarade Figge, och ni må inte tro
att man der ser några trötta och långsamma valsörer! Nej
det är lif och lust så att glädjen står högt i taket. När
jag sista gången såg en sådan der bal, så voro de raskaste
dansöserna ett par unga flickor ifrån Stora Möjari som först
rott sina åtta mil i ganska hård motvind, och som nu
dansade ända till fem på morgonen. När jag frågade dem
hur de kunde stå ut med så mycket dans efter en så
ansträngande rodd, svarade de helt gladt: “Hå kors! rodden
kostar bara på armarne, den... en kan väl behöfva röra
på bena litet också, så att en blir jemntrötter.“
“Och det var ett par unga flickor ?“
“Ja, knappast tjugu år och friska och starka som
riktiga bondrosor!“
“Det är annat det, än vi stackars stadsflickor, som bli
trötta om vi bära hem ett någorlunda hjelpligt paket från
en bod! Ack, hvad jag gerna ville vara på landet! Men
se der går en vik in, och en af ångbåtarne följer med...
Hvad är det och hvart < bär det?“
“Det är inloppet till Skurösundet. Det är den väg
ni skulle farit, om ni kommit på Wermdö, och inte på Ran!<c
“Jaså, adjö då, kära Wermdö! Det är nu inte värdt
att tänka på det, man får väl försqka skaffa sig en rolig
dag i Waxholm i stället. På Wermdö hade jag kanske
inte fått så artigt sällskap som här!“ och hon vände sig
mot de begge vännerna med ett förtjusande gladt löje,
som visade en rad af de hvitaste perlor innanför ett par
rosenröda läppar.
Nicke blef alltmer och mer förtjust Han kastade sin
cigarr i sjön.
“Nej se en sådan liten vacker holme!“ utbrast hon
hastigt och klappade händerna, “der skulle jag vilja bo!
Hvad heter den?“
“Den heter Danmark,“ svarade Figge, “och i den der
gråa stugan som ni ser der inåt viken, bodde för några
år sen en hundraårig gumma. “
“Som bara lefde af kaffe!“ interfolierade Nicke.
“Jag såg henne året innan hon dogf“ fortsatte Figge,
“och hon var då ganska kry och dugtig. Hon kunde sjelf
samla småved och stickor för att tända upp eld under sin
kära kaffepanna, och hennes enda sällskap var en get, af
hvilken hon fick gräddtåren till kaffet. Gumman var glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
