- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
247

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Åh, mina herrar ... jag riktigt blygs att begagna mig
af er godhet... och jag vet dessutom inte rätt om det
passar sig att...“

“Och hvarför skulle det inte passa sig?“

“Min Gud ... inte för min egen skull... jag är visst
inte qjåpig af mig... men för andra... att fara ensam så
der med ett par unga herrar... som man inte känner
egentligen!"

“Ar det ingenting annat än det?“ utropade Figge
gladt, “så ska vi genast presentera oss! Här är min vän
Nicke Hult, e. o. kanslist i kungliga kammarkollegium, en
utmärkt hederlig och präktig ung man — husegare på
Ladugårdslandet och en blifvande konungens troman! Hvad
mig sjelf beträffar så har jag den förmån att vara Figge
Bergström, så kallad af mina vänner, annars i dopet
uppkallad till Fredrik efter min salig far, och för närvarande
tillförordnad e. o. penningräknare i riksbanken, utan
möjlighet till någon sorts avancement, men lika glad för det.
Nu känner ni oss, min nådiga, och jag hoppas att våra
värda personligheter äro utaf den sort att de kunna inge
er ett visst förtroende, som vi på alt sätt ska söka
motsvara . . .“

“Ja, mina herrar!“ svarade den unga flickan med det
der leendet som lade i dagen så många perlor, “jag kan
inte neka att jag hyser det allra största förtroende för
er — ni ha ju dessutom redan visat mig så mycken
välvilja ... och ..

“Ja derför tycker jag det ä’ bäst att mamsella
klif-ver i!“ menade den äldsta roddarfrun, “förse herrarne äter
minsann inte opp’na, och två kärngar har hon ju te förklä’
vet jag, och då måtte det välan inte vara något te
fundera på!“

“Rätt taladt, gumman Österman!“ skrattade Figge
“eller hvad säger Svanbergskan?“

“Jo, jag säger så mycket med, jag!“ svarade den
andra roddarfrun.

“Nå så i Guds namn då!“ sade den unga flickan,
skrattande, i det hon räckte sina händer åt gummorna,
och hoppade ner i båten, “jag vågar väl på!“

“Det gör hon rätt i,“ svarade äldsta gumman, “det är
inte lönt te sjåpa sig. Sätt sig nu der på toften mamsella
lilla, så ska hon må som perla i gull!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free