- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
260

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag kan märka det!“ svarade den unga flickan med
samma ton som nyss, och sedan de åter börjat klättra
uppför, fortsatte hon: “herrarne äro visst mycket goda
vänner och mycket tillsammans."

“Ja mycket!" svarade Nicke, “jag tycker mycket
om Figge Bergström, fast han är litet lättsinnig och
de-rangerad utaf sig; men det har han värst af sjelf.“

“Jaså, han är sådan ?“ frågade den unga flickan med
likgiltig ton.

“Ja, det ä’ inte alla som ä’ lyckliga nog att vara
så rangerade som jag!“ fortfor Nicke, som tyckte att en
liten ekonomisk öfversigt inte kunde skada, “jag har visst
inte mycket på min tjenst, men jag är husegare, och..

“Se deroppe har jag visst mina vänner!“ afbröt den
unga flickan plötsligt, i det hon visade uppåt tornet, der
några fruntimmer och ett par herrar stodo, sysselsatta med att
i en stor tub betrakta den storartade taflan framför sig; “nu
får jag ännu en gång tacka för alt besvär och all godhet!“
“Ingenting att tacka för!“ svarade Nicke bugande, “och
jag hoppas att det inte skall vara sista gången som...
som ... “

“Ahnej, jag gissar att vi återse h varann i qväll på
ångbåten!“ svarade den unga damen leende, “och då får
jag med detsamma veta hur fisket har lyckats.“

Och med en hastig nigning skyndade hon bort till
det kikande sällskapet, som redan hade observerat henne,
och tycktes vara mäkta förvånade öfver att få se henne.

“Det der var ju nästan så godt som ett möte!“ tänkte
Nicke för sig sjelf, i det han återvände neråt, och hade
den största möda i verlden att inte komma för fort,
liksom borta på holmen; “det var fiffigt gjort att jag
underrättade henne litet om min ställning... det kan aldrig
skadal... För en fattig lärarinna bör det vara en lysande
utsigt att... men för tusan, nu är jag ju der igen! Ja.
men det här är en helt annan sak! Den här ä\inte rik

hon, och inte bortfjäsad, och inte jaja! vi få väl se Hur

det kan hampa sig i qväll!“

Och nu var Nicke nere.

“Figge! ohoj!“ ropade han med händerna för
munnen. “Figge! ohoj!“ och i detsamma tittade han neråt
försänkningen, men hur han tittade så såg han hvarken
båten eller Figge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free