Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicke var redan der före honom och sökte förgäfves
att bli uppmärksammad af den unga flickan, som stod längst
borta på däcket och tycktes icke ha Ögon för några andra
än sina vänner på stranden. Och när nu ångbåten satte
sig i gång var det ett viftande med näsdukar och ett
ropande och ett svängande med hattarne, som om det skulle
burit af till Amerika minst, och icke till det närbelägna
Stockholm.
När Ran väl kommit ut på fjärden, svepte den unga
flickan schalen tätare om sig och satte sig längst akterut,
för att beqvämt kunna se åt begge sidor af segelleden.
Nicke och Figge stodo ännu qvar midskepps, och Nicke
sneglade oupphörligt bort åt aktern, medan Figge, till
utseendet fullkomligt lugn, tände en cigarr och såg bortåt
Waxholm till.
“Nå, Figge,“ sade ändtligen Nicke, sedan han flera
gånger försökt att säga något, men icke kunnat komma i
gång, “ska vi inte gå och hålla mamsell Bergfelt sällskap,
tycker du? — Hon sitter så ensam derborta.“
“Ja, du kan ju gå, du, om du har lust,“ svarade Figge
likgiltigt, “jag håller mig här ooh rcker min cigarr, jag.“
Nicke begärde icke bättre. Han gjorde visserligen
för syns skull ännu några försök att få Figge med sig,
men slutligen begaf han sig af, inom sig mäkta glad öfver
att försöken icke lyckades.
Figge såg efter honom med ett slugt leende, hvilket
han dock dolde genom att genast sätta cigarren i mun
och röka med den största andakt i verklen. Och sedan
gick han fram och tillbaka på den smala gångbanan mellan
relingen och sittplatsen, till utseendet helt och hållet
ointresserad, men icke desto mindre emellanåt kastande en hastig
och, som det tycktes, alldeles afsigtslös blick bort åt aktern.
Han såg Nicke närma sig den unga flickan, artigt
taga af sig hatten, få en vänlig helsning tillbaka, samt
slutligen med sjelflornöjdt utseende taga plats en liten bit
ifrån henne.
“Gå på du, min gosse,“ tänkte Figge för sig sjelf,
“lägg ut dina nät, du. Det kommer mig till godo i längden.“
Efter en stund såg Figge huru Nicke reste sig upp,
och med ett något förläget utseende aflägsnade sig från
den unga flickan, i det han med dröjande steg närmade
sig platsen på motsatta sidan der Figge nyss förut hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
