Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ja du har då bekanta öfveralt också, kära Nicke,"
sade Figge lika glad; "under tiden ha vi språkat både
hit och dit och fördrifvit tiden så godt vi kunnat."
"Nå, hvad var det som mamsell Bergfelt ville fråga
dig om?" frågade Nicke temligen oroligt.
“Ah, det var bara fråga om en blomma som jag tog
med mig från den der lilla holmen, der vi frukosterade,"
svarade Figge, i det han såg på den unga flickan, som
besvarade blicken med ett leende så blygt och skalkaktigt,
att Nicke aldeles tappade koncepterna, "den der lilla
ve-ronican, du mins."
"Ja, men den lemnade du ju åt mamsell Bergfelt,
som skulle pressa den för sitt album," sade Nicke.
"Det har du rätt i, Nicke," svarade Figge med en
ny blick på den unga flickan, "men jag tog igen den sedan
deruppe vid kumlet, innan du kom från din rutschning
utför berget."
“Gjorde du det?" frågade Nicke; "nå, hvad sade
mamsell Bergfelt om det?"
"Hon blef litet ond på mig och ville inte följa med
mig ner; men nu äro vi försonade igen ... är det inte så?"
"Jo," svarade den unga flickan leende, — "det har
jag ju redan gifvit er min hand på."
"Ja, men hvarför tog du igen den?" frågade Nicke
envist.
"Derför att man skall aldrig ge ett fruntimmer en blå
blomma när man är ute i dét gröna. Det betyder enligt
blomsterspråket ungefar detsamma som: alt mitt hopp står
till dig!... och det säger man icke, om man inte är
rangerad karl."
"Nej, det har du rätt i," svarade Nicke förtjust, ty
nu trodde han sig kunna förutspå att hans egna aktier
skulle stiga, "det har du mycket rätt i, kära Figge!"
"Man skulle visserligen kunna påstå," fortsatte Figge
i det han blef allvarsam och hans röst vibrerade som af
en djup, inre känsla, "att den lilla blomman kunde säga
ungefår så här: den som plockade mig är en stackars
vind-drifven seglare, som aldrig haft kompass ombord, utan låtit
stundens vindar styra farten; men han önskar ingenting
varmare än att nå en fridfull och stilla hamn, och den kunde
ni skänka honom... Han har försummat mycket,
bortkastat mycket, men hans hjerta är utan fläck, och hoppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
